Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1854, sida 1

CEORG BOGISLALS STAEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. Svenskt original.) (Forts. sr. N:o 104.) — Kapten Stael, tillåt mig tala med eder såsom vän! Som sådan förstår jag lika väl att beundra den ungdomliga entusiasm, som lifvar edra känslor och dikterat ert svar, som jag känner mig uppmanad att rikta edra tankar på er egen fördel. Besinna er belägenhet! De underhandlingar, som slera gånger varit å bane om utvexling af fångarne, hafva alltid måst afbrytas till följe af er konungs höga anspråk. Efter den vändning krigslyckan sednast tagit, hafva utsigterna och deras genomdrifvande blifvit än mindre gynnsamma, hvarför er hela ungdomstid torde komma att förflyta i denna overksamhet, som lika litet kan gagna ert land, som tillfredsställa ert lifliga och efter bragder törstande sinne. Dessutom bereder sig czaren i detta ögonblick till ett triumftåg, hvari ni med edra kamrater skall åtfölja hans segervagn, till hån för hela Europa, som i detta ögonblick håller sina blickar riktade på kung Carls stolte besegrare, hvarefter ni, liksom edra öfriga kamrater, kommer att föras till någon trakt i Siberien. Besinna allt detta, säger jag, och välj sedan att förblifva i fångenskapen, eller också sluta er till segrarens lycka och vinna utmärkelser, hvilka skola berättiga er till förbindelser med vårt lands förnämsta familjer. Dessa ord, vid hvilka Tschammer lade en ganska egen tonvigt, beledsagade han dessutom med en blick på Natalia, som gaf den en förstärkt betydelse. — Jag skall räkna mig det till en större att dela mina landsmäns förnedring, än förråda min tro mot min konung och mitt land — svarade Stael. — Blinde dåre! — utropade Tschammer. — Ni fattar då icke huru långt min välvilja sträcker sig emot er. Jag har genomskådat ert hjerta. Se här er belöning! — Och han visade på Natalia. — Min belöning? — stammade Stael. — Vid Gud, detta — Min general, ni missräknar er lika mycket på hans hjerta, som på anspråken af det namn er gemåls fäder burit! Ål