Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1854, sida 2

v nHARE14164. För att fullfölja sina planer, det vill säga, att på samma gång reta sin man och underblåsa den böjelse, som för tillfället skulle lugna hennes svartsjuka, uppfann furstinnan ett alldeles ofelbart medel. Hon låtsade sig nemligen i en hast få en oöfvervinnerlig lust att lära sig svenska språket, och inhämta det under daglig öfning med de svenska sängne, som befunno sig på Gortschin. Af denna anledning gick hon, så snart följderna af Staels fall tillät honom att ligga ofvanpå sin säng, att med Ebba och Ingeborg dagligen tillbringa några timmar i hans rum, för att af honom taga lektion, som hon sade, och deltaga i den svenska konversationen, hvilket dock alltid slutade så, att hon efter en stunds förlopp, tog Ebba under armen och begaf sig bort, med befallning likväl till Ingeborg att qvarstanna för att afbida hennes snara återkomst. Under tiden uppsökte hon nemligen sin man, antingen i hans rum eller på hans promenader och gycklade öfver de unga tu, som hon lemnat på egen hand, samt uppehöll honom med det tommaste pladder hela ändlösa timmar, tills hon slutligen, låtsande påminna sig att hon borde återvända, vanligen afbröt med denna anmärkning: — Mina svenska språkmästare kunna kanske tro, att jag öfvergifvit dem, och sucka efter mig; döck en ung flicka och en vacker karl finna aldrig timmarne långa tillsammans, hvarför jag hoppas de veta att trösta sig öfver att jag förglömt tiden hos min gemål. Under de stunder, som på detta sätt gåfvos Stael och Ingeborg att träffas, slog med djup och stadig kraft den första larleken sin rot i deras hjertan, utan att de sjelfva visste Å namn. Liksom plantan tittar upp i jordbrynet med b tacknin gen af sitt sröskal, öfver sina slutna hjertbjad, och i detta sta: 2 4