Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1854, sida 1

Krigets mål. (Slut fr. gårdagsbladet.) Detta är den politik vi hafva att frukta från Rysslands sida. Den är fin och väl uttänkt oeh vi hafva blott en väg att möta den. Vi måste ej allenast slå vår fiende hastigt och kraftigt, utan vi måste försvaga honom till den grad att han icke längre blir farlig, så att, sedan han en gång blifvit nedergjord och drifven tillbaka inom sina ödemarker, det icke längre blir nödvändigt att hålla en armå på hans gränser, för att hindra honom att återtaga hvad han förlorat. Vi måste öka hans grannars makt, så väl som försvaga hans egen, så att de hädanefter må bli i stånd att hålla honom i schack utan hjelp (till lands) af de allägsna vestra makterna. Vi måste utom dess slå honom så hastigt och tydligt, att vi göra slut på menniskornas falska fruktan för hans makt, och dermed beröfva honom den makt, som han äger mera från opinionen än i verkligheten. Vi måste med ett ord, om vi ej ämna göra kriget ändamålslöst och fruktlöst, så föra ; det, att Ryssland ej långre behöfver fruktas; att srigöra Tyskland från dess inflytande och göra detta land till en verklig bom mot det ryska väldet; vi måste sätta Turkiet i stånd att försvara sig sjelf vid kommande tvister (under det vi, dess allierade, herrska på svarta hafvet); vi måste med ett ord från farorna af dess intriger och angrepp befria både vårt östra vålI de och vår vestra civilisation. Att göra nåI gonting till hälften af allt detta, vore att öda 5 blod och pengar utan ändamål. Att hafva begynnt kriget, utan att vara beredd på att göra detta, skulle röja en kortsynthet och svaghet, som man ej kan misstänka hos våra ministrar. Ä På hvad sätt skall då detta göras? Osterrike och Preussen — det är väl bekant — till och med regeringarne och ännu mera folken — önska allvarligen den kolossala makts sörsvagande, som håller dem i fruktan och stundligen hotar dem, ehuru de icke våga taga en verksam del i bemödandena, att nå detta mål. Det skulle äfven vara dem väl vär digt, att åter upprätta konungariket Polen, för att sätta en bom mellan sig och Ryssland, och det sages att Österrike är villigt att afstå Gal licien till sådant ändamål. Men låt detta va ra ovisst. Huru skall Ryssland blifvit grund ligt vingklippt och göras oskadligt för framti