Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1854, sida 1

len. Men i de betraktelser vi nu hafva att öra, skola vi utgå från den förntsältningen, tt Ryssland nöjer sig med Österrikes och Preussens neutralitet, af fruktan, att om de tvingales att taga sitt parti, detta skulle blifva fiendtigt, och Ryssland sålunda ådraga sig hela Euopas fiendskap och sin säkra undergång: — samt att vestmakterna låta sig nöja dermed, if sarhåga, att släppa lös de revolutionära elementerna öfver Europa, och under förhoppning itt sluta kriget inom dess tillbörliga gransorVi skola då hafva att kämpa med Ryssland med blott våra egna tillgån zar, med sådana vapen, skepp och fonder, som England, Frankrike och Turkiet förenade kunna åstadkomma, och vi måste afstå från all den hjelp, som kunde härflyta från en allians med Europas missnöjda nationaliteter. Om czaren beslutar sig för att föra kriget anfallsvis, genom att gå på Konstantinopel med mäktiga armber, i hopp alt intaga denna husvudstad, innan de allierade trupperna hinna anlanda till krigsskådeplatsen med tillräcklig styrka, så äro vi ganska vissa derom, aft hans krafter skola blifva nedergjorda och förstörda. Det är nästan otänkbart, att de skulle kunna föra med sig kommissariat och krigsförråder tillräcklige för sådana massor, afven om de ej hade något siendtligt motvärn eller blott ett svagt alt möta. Oaktadt czarens aregirighet, oaktadt hans truppers sednaste anfallsrörelse. så hafva vi ingen tro på några sådana asfsigter å hans sida. Hvarje underrättelse vi kunnat samla både från personer, som känna landet och från personer, som äro i ständig beröring med ryska celebriteter, leda till den vissa slutsatsen, att kejsaren har bestämdt sig för rent defensiva krigsoperationer): att han bereder sig på en lång, envis, orubblig kamp, samt att han tänker taga sin tillslygt till sin otillgänglighet, samt att han trotsar vestmakterna att kunna drifva honom till att sluta fred. Hans anhängare säga: Ni må bränna våra skepp och ni må förstöra våra hamnar; ni må t. o. m., med stor mansspillan taga Sebastopol och Cronstadt; ni må drifva oss tillbaka bakom Donau, ja t. o. m. bakom Pruth — ehuru i stånd att utföra allt detta, måste ni anvånda eder styrka på helt annat sätt än hvad ni förut varit vana vid; — men då ni gjort allt detta, så kunna ni ändock ej tvinga oss att underhandla. Vi skola draga oss tillbaka inom våra gränsor, dit ni ej våga följa oss; vi skola således tvinga eder, att hålla edra armter och skepp, med stora ) Denna förmodan vederlägges af de sednaste underrättelserna från krigsskådeplatsen, hvilka tydligt röja Ryssarnes planer alt forcera Balkan. Red. af H.-T. inn