Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1854, sida 1

Ingeborg ville kyssa hans hand, men han afhöll henne derisrän och sade: — Icke så! Ni är icke mera ett barn! — Jag är det nu inför er, mera än någonsin. Då czaren rycker oss från vår fader, är det er godhet allena, som icke vill lemna oss faderlösa. — Var lugn, sköna Ingeborg, och räkna på att i mig finna ditt allt. — Tschammer ville vid dessa ord trycka hennes hand hårdare i sin, men Ingeborg drog sig hastigt från honom och sade : — Jag skall alltid föreställa mig er såsom min ädelmodige beskyddare; men ack, begär icke att jag skall älska er så som man blott kan älska en fader. — Så — visst icke! — sade Tschammer med ett förstulet leende. — Icke begär jag att göra intrång i den barnsliga kärlek ni med så mycken rätt egnar en fader sådan som eder. Men låtom oss icke ännu tala om detta! Räkna mig blott som den, hvilken ni alltid skall finna lycklig genom att befrämja er sällhet, och tro, att då den dag kommer, som skall inviga er i ungdomens lysande tidskifte, fröjder skola uppstå för er, hvilka lätt skola komma er att glömma alla de sorger, som tillhört er barndoms lif.