Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1854, sida 1

då jag dessa många år lagt täckdikning med risfyllning och således varit i tillfälle göra några iakttagelser i ämnet. Risdiken hafva hos mig befunnits, i afseende å bestånd och verksambet, mycket olika i mon dels af det använda risets, dels jordmånens olika beskaffenhet. I lös jord, hvilken är lättare genomtränglig för luften, har riset på kort tid aldeles sörmultnat; men om qvantiteten af nedlagdt ris varit någorlunda stor, har dock vattnet sortsarit att, fastän mindre ymnigt, framsippra i den förmultnade porösa rismassan. Vid stort vattentillopp från källor, som blifvit afledda genom risdiken, hasva dessa, om lutningen varit ringa, bibehållit sig i full verksamhet mycket länge, men om lutningen varit något betydligare hafva de vanligtvis inom ett års förlopp varit tillstoppade af jord och sand, som influtit emellan riset. Der tillgång saknas på tegelrör eller tjenlig sten, men ris deremot finnes i tillräcklig mängd, bör man visserligen icke försaka dess begagnande; men kunna nägra af de förstnämnde materialierne anskaffas, tillstyrker jag icke användandet af risfyllning itäckdiken, dels för den mindre varaktigheten och dels äfven derföre, att kostnaden för risdiken blott obetydligt, om än något, understiger kostnaden för rördiken. Vid täckdikens anläggning i allmänhet, åtminstone om de, såsom nödigt är för åstadkommande af full verksamhet, göras tre fot djupa eller deröfver, är det gräfningen som förorsakar största kostnaden, och denna är densamma antingen ris eller rör begagnas. Skilnaden i totalkostnad skulle således hufvudsakligen bero utaf den större eller mindre kostnaden för fyllningsmaterialet. Till 380 famnar täckdike kosta rören vid pass 30 rdr, enligt den beräkning jog förut under diskussionen öfver denna fråga framställt. Troligen kan priset på rör snart nog reduceras till 3 af denna kostnad. Riset till dikesfyllning har man vanligen pa egna egor, utan annan utgift än för huggning och framförning, men dertill erforderliga arbete är så pass drygt, att kostnaden icke som man skulle tro aflöper med en obetydlighet. Till dikesfyllning åtgår nemligen en stor massa ris, såvida arbetet skall göras med beräkning på framtida bestånd och nytta. Att lägga några risqvistar uti ett 3 tums bredt kildike, såsom jag på äatskilliga ställen sett praktiseras, anser jag fullkomligt äåndamälslöst. Risfsyllningen bör ega en mägtighet af 3 uvarters höjd och åtminstone 9 tums bredd. Hr Nathorst. lLhuru frågan kan synas uttömd, är den det dock ej fullkomligt; det är nemligen af vigt att upplysa om tegelrörsdiken under alla förhållanden höra äga företräde, I så fall böra äfven den motsatta sidans åsigter vinna gehör. Tal. hade redan år 1843 i Landtbruksakademiens handlingar meddelat både sin egeu och andra länders erfarenhet om grunddikningen. Orsaken hvarföre man i England begynnte använda tegelrör, var hufvudsakligen den att de voro billigare samt höllo sig bättre än risdikena, som der anläggas med hagtorn. Rördikena hade derefter uppnått den höjd af fullkomlighet, hvilken ingen vore villigare än talaren att erkänna. Men då man blifvit uppmanad att yttra sig om risdikena, måste tal. upprepa hvad han förut uttalat, att, utan att ifrågasätta den ena methodens företräde framför den andra, det vore bättre att använda risdiken än att använda inga. Der man saknade närbelägen tillgång på sten eller passande lera att deraf bereda rörtegel, eller der man ej hade råd att nedlägga 40 a 50 rdr på dikning af ett tunnland, der kunde man dock med fördel använda risdiken. — Tal. hade för 20 år sedan uti Småland anlagt risdiken med enris för afledning af källor, och hade ännu förlidet år funnit dem rinnande och i godt stånd. Vid Väderbrunn anlades 1841 riksdiken. Omkr. 100 tunnl. kall och vattensjuk jord blefvo småningom på detta sätt afdikade. Af dessa diken hade blott några blifvit stoppade i mynningarne. I afseende ä deras anläggning ansåg tal. att de, för att äga varaktighet, borde läggas ju smalare i bottnen desto bättre. Djupet vore ytterst svårt att bestämma. Såsom hr Hedengren yttrat beror det derpå, om man vill asleda källor eller regnvatten. I förra fallet beror det på huru djupt källorna ligga; i sednare fallet vore grundare diken att töredraga. De voro billigare och i England hade man vid ett nyligen anställdt komparativt försök, för detta fall funnit 5 qvarters djup tillräckligt. Vid starkt regn börja de grunda rinna först. Vill man använda risdiken, så böra de läggas 3 högst 4 tum breda i bottnen, med en sakta vidgning — — —X——— 2 ——--—R—XRRRROR som hiöd hanam att hahandlal åre åldar räddat