Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1854, sida 1

Ur Nonnen meddelade några upplysningar om dikenas lämpligaste djup och afstånd. Djupa diken behöfvas blott i speciella fall, men i allmänhet äro 4 fots djupa diken med 16 fots mellanafstånd tillräckliga för de flesta jordmåner i Sverge. I afseende å stendiken upplyste tal. att sadana diken, som af Steslens anlades 1806 ännu befunno sig i fullkomligt godt stand. Emellertid ansåg tal. att den som en gång begynt anlägga tegelrörsdiken återgår aldrig mer till stendikena. De förra voro ojemförligt mycket ända målsenligare. För öfrigt vitsordade tal. Ainsleys machin för tegelrörens tillverkning, såsom högligen att föredraga framför alla andra. Hr Hedengren var uppfordrad att förklara sig öfver den skenbara origtigheten i sitt förfarande, att han användt tre rör, fastän det sedermera visat sig att två kunnat vara nog. Ville i så fall först och främst upplysa att detta dike var 3 aln. djupt, och att man således hvarje stund kunde befara att diket skulle falla ihop, hvarsöre man ej kunde vänta med nedläggningen af rör tills den konstanta vattenmängden vore utrönt. Hade man nu nedlagt 2 rör och dessa befunnits otillräckliga, så hade Svärigheten att aterupptaga diket och nedlägga nya rör blifvit mycket stor. Fastän tva rör denna torra sommar varit tillräckliga, vore det dessutom cj säkert att de voro det under en regnig årstid. Det vore under sådana förhållanden bättre, såsom Engelsmannen säger, to err on the safe side. Tal. hade ingalunda velat säga att paralelldiken vore onödiga — tvertom. De kunna aldrig undvikas för regnvattnets afförande; men för källådrors afskärande måste tvärdiken dessutom användas. I afseende å sättet för afloppets beredande, anmärkte Hr HB. att han då frågan var före vid landtbruksmötet i Örebro ej hade nog erfarenhet af rördikenas bestånd, för alt våga tillstyrka deras utlöpande i täckta afloppsdiken i stället för öppna, der deras verkan kunde kontrolleras. Efter denna tid hade dock den ersarenhet vunnits, att ej ett enda sådant dike stoppat, hvarföre användandet af täckta aslopp med full säkerhet kunde tillstyrkas. Tal. hade på ett ställe ett sådant dike, som gaf utlopp åt vattnet från 13 tunnland. — Dessa afloppsdiken gjordes vanligen 3 tum djupare än paralelldikena, för att få fall från dessa. De bildades af 2,3,5, på sätt förut blifvit nämndt, sammanlagda rör, efter behos. Rören betäckas da med torf öfverallt, som äfven nedstoppas på sidorna, för att gifva fasthet at rörledningen och hindra jordpartiklars inträngande. Här draga då icke blott sjelfva rören utan äfven deras mellanrum. Tal. bekräftade Hr Odelbergs uppgift att tegelrörsdikningen kostar 45 å 69 rdr rgs per tunnl. alltefter jordens beskaffenhet. Vid dikets s. k. öga använde tal. urhälkade kalkstenar, af hvilka en lagd ofvan och en nedan omslöto och gåfvo fasthet åt det sista rörets mynning. Man kunde dock använda urhålkade aspstockar, som kosta mindre. Mynningarne kunde då skyddas mot mullvador förmedelst ett galler af spikar. Stendiken kunna visserligen användas, men böra ligga på fast lerbotten. Innehåller jorden jernoxid, så fyllas dikena förr eller sednare. Brukspatron Bohnstedt erinrade om den olika naturen af Hr Hedengrens och Hr Odelbergs egendomar och påminte med anledning häraf om vigten, att här i landet likasom i England landets geologiska undersökning erhölle mera kredit. I England finnes i hvarje grefskap ett geologiskt samfund, så att hvarje trakt der är fullkomligt känd. Här är denna vetenskap, geologien, som dock spelar en så vigtig rol i jordbruket, nästan okänd. Ryttm. B. Ribbing hade icke hört någon vidröra ett tredje slag af diken, neml. risdiken, men önskade höra om icke någon erfarenhet om dessa vunnits. Tal. hade för flera år tillbaka anlagt sådana diken och funnit dem äga väl bestånd. Då de andra dikena voro så dyra och man just hade behof af att kunna anlägga grunddiken till billigare priser, önskade tal. härom erhålla någon upplysning. Grefve Beckfries hade för 16 år sedan anlagt risdiken för afledning af källor, och dessa diken hade under hela tiden uppfyllt sitt ändamål. Hr Hedengren använde mossa att täcka tegelrörens skarfvar; i Småland använde man dertill vat lera. Hr Odelberg. En värd talare har uppmanat dem, som hafva användt täckdiken af ris, att uppgifva hvad de, rörande desammas läggning och bestånd, möjligen kunna hafva erfarit. Jag anser mig böra följa uppmaningen,