Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1854, sida 1

GEORG BOCISLALS STAEL v. HOLSTEIN. Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 96.) — Pip i hH—te, s—de skrikhals! Fick jag icke makt med dig i kyrkan, skall det åtminstone ske nu! — Men i detsamma hejdade han sig och ställde ned flickan på bryggan, ty ett porträtt, hvilket Ingeborg i en briljanterad infattning bar vid en guldkedja, såsom minne af sin mor, och hvilket glidit fram på hennes bröst, föll honom nu i ögonen. — För dj —! Guld är inte gjordt att kasta i sjön heller. Det är vårt byte! — utropade han och slet kedjan från hennes hals. Men i samma ögonblick rycktes denna honom ur handen, hvarvid ett så väldigt slag rigtades på hans öra, att han föll öfver bröstvärnet hufvudstupa den väg han ämnat Ingeborg. I den uppträdande räddaren och hämnaren igenfinna vi kapten Stael von Holstein, hvilken, tillika med de andra, i de förutnämda förrädiska träffningarne tagna fångarna, efter Narvas intagande fördes dit att der förvaras, och vid passerandet af bron varseblifvit soldatens tillamnade våld. Åsynen deraf var till den grad upprörande för hans känsla, att han, utan all tanke på sin egen belägenhet och de möjliga följderna af sitt steg, ögonblickligt, och innan ännu den honom beledsagande vakten hann att sansa sig, expedierat hvad både till räddning och hämnd fordrades. Tilldragelsen underlät icke att göra uppseende, och bland den hop, som, oaktadt den allmänna förvirringen, fängslades deraf, befann sig en borgare, som åtog sig att föra dottren till stadens tappre och älskade försvare i säkerhet, skulle det också ske på bekostnad af hans eget lif. Innan vi afsluta detta kapitel och i ett nästföljande föra läsaren en ny tid och nya händelser till möte, torde vi med några ord böra göra honom underrättad om det öde, som drabbade de vid Narva blifna fångarne. Detta blef i allmänhet mindre svårt än man föreställer sig. Kung Carls segrande framfart i Polen, och den förbländande öfverlägsenhet, hvarmed han der uppträdde som hämnare och skiljedomare för konungar och stater, och den lycka som följde hans äfventyrliga framfart, öf