Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1854, sida 3

(Insändt.) Då Skandinaviens folk säkert allmänt inse, att den Ryska maktens förmynderskap öfver Europas flesta stater bör upphöra, så inse de äfven, om de än ej kunna häruti påräkna sina regeringars medverkan, att man icke bör låta ännu en gång det tillfälle, som försummades 1812 och nu åter erbjudes, till den Ryska maktens inskränkning, gå sig ur händerna. Några varma fosterlandsvänner, som misströsta om något annat deltagande från Skandinaviens sida till detta ändamål än hvad folken sjelfva kunna åstadkomma, och som icke vilja gå lagstridigt tillväga, anhålla af denna anledning att få till de statskloke och i lagarne förfarne ställa den fråga: Om Skandinaviens folk kunna få bilda sig i frikårer, utan regeringarnes medverkan, och förena sig med Engelska och Franska makterna mot Ryssland, eller, ifall detta ej är lofligt, om likasom under Danska kriget mot Tyskland, Skandinaviske frivillige få sluta sig till Frankrikes och Englands härar, till den stora striden för frihet och upplysning, utan att derföre vedervåga sina medborgerliga rättigheter i faderneslandet? En gemensam önskan går troligen genom alla svenska hjertan, att nationen ägde en af sina gamla hjeltar att ställa i spetsen för sina tappre söner, men då denna önskan lika litet torde uppfyllas, som att svagheten skall kunna på en gång förvandlas i styrka, så måste folket förtrösta på sig sjelf och räkna på de förmågor, som det inom sig kan uppsöka. — Tkkk—k—— —