Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1854, sida 2

praktiken frångå den grundsats som den i ingressen till propositionen yttrat sig i theorien hylla, nemligen grundsatsen om ett lika postporto för hela riket. Under det, yttrar hr H., Tyskland, hvarest det s. k. rayonsportot, i enlighet med regeringens förslag, finnes infördt, en allmän önskan råder, att få detsamma afskaffadt och utbytt emot ett gemensamt lika medel-postporto öfver hela detta af så många olika stater bestående land, så blifver man deremot i alla länder, hvarest det enformiga systemet befinnes infördt, England, Belgien, Danmark, m. m. allt mer belåten med detsamma, så att en återgång derifrån vore omöjlig. Hr Hjerta yttrar vidare: Ett af dessa skäl, hvarföre ett medelporto icke i den kongl. propositionen föreslås, nemligen att antagandet af 5 sk. bko, såsom generalpoststyrelsen tillstyrät, skulle föranleda en tillökning i utgifter för dem som brefvexla på närmare afständ än 20 mil, synes fullkomligt riktigt och utvecklingen deraf så bindande, att om intet annat alternativ hade funnits att välja på, så vore visserligen regeringens förslag att föredraga, enär hela ändamålet med reformen voro förfeladt, om den skulle för en betydlig del af brefvexlingen åstadkomma ett betungande, i stället för en åsyftad lättnad för alla. Antagandet af de olika portoafgifterna komme för öfrigt att medföra så många obeqvamligheter genom det fortfarande behofvet af särskilda tarors utarbetande för hvarje postkontor och behöfliga kontroller emot oriktiga frimärkens äsättande m. m., att en allmän fordran på en förändring sannolikt suart nog skulle göra sig gällande. Deremot förekommer det, åtminstone enligt mitt förmenande, anmärkningsvärdt, att konungens rådgifvare, oaktadt den hyllning de, säsom nyss förut är sagdt, lemnat åt principen af ett lagt medelporto, oaktadt den stadgade erfarenheten af dess fördelar i andra länder, och fastän detta system jemväl redan är af konungen föreslaget i Norge, likväl icke uppskattat dessa fördelar så mycket, att de ansett dem värda den ringaste, ens ögonblickliga uppoffring af en del utaf det kontanta bidrag, hvarmed postväsendet nu skattar till statsverket, och det är emot denna del af den kongl. propositionen, som jag tror att några giltiga invändningar kunna göras. Den kongl. propositionen antager, att om ett medelporto bestämdes, så skulle minskningen af den närvarande inträden för postverket deraf blifva: Med ett porto af 3 skillingar för hela riket . . . bko rdr 187,000. Med ett porto af 4 sk. , , -98,700. Summan af hela postverkets uppbörd i porto för år 1851 bar varit . . . 669,564 rdr Af porto för inrikes brefvexlingen . 448,824 De inrikes brefvens antal . . . . . 3,481,415 Och summan af betalta lodtalet af samma bref, efter förmedling . . . . 4,189,047 För att, som det skett i den kongl. propositionen, kunna antaga den uppkommande minskningen i de två särskilda fallen till 187,000 eller 98,700 rdr, finner man säledes först och främst, att förslagets försattare förutsatt, att ett införande af fyra, ja äfven af 3 sk. medelporto icke omedelbart skulle astadkomma den ringaste tillökning i brefvexlingen ätminstone icke någon som förtjenade att tagas med i beräkning; ty i annat fall hade väl sådant skett. Detta synes likval innefatta ett alltför stort underskattande af systemets fördelar, i strid mot både allt, hvad erfarenheten visat från andra länder, och mot det loford, som förslagets författare sjelf gifvit åt principen. Uti England, hvarifrån man har denlångvarigaste erfarenheten af systemets verkningar, har det visserligen dröjt många år innan uppbörden vid postverket uppgått till samma belopp som den utgjorde före reformens vidtagande, men det bör också besinnas, att nedsättningen i portot der gjordes till en tolftedel å en tjugosjerdedel af hvad det tillförene utgjorde, hvilket verkade en ofantlig skillnad i inkomsten när det nya systemet först tog sin början. Att å andra sidan i följd af en så stark nedsättning i afgiften på en gång, tillökningen i korrespondensen der skulle omedelbart visa sig starkare än den kan blifva i de länder, hvarest förändringen är mindre, kan icke bestridas; men deremot visar den fortfarande, årliga, och efter några år ännu progressivt stigande tillökningen i brefvens antal i Storbrittannien ett resultat, hvarifrån en slutsats kan dragas till jemförelse äfven med ett sådant förhållande, som det hos oss ifrågasatta. Om ett porto af tre skillingar banko här antages, så bör det derföre, utan att behöfva upprepa något af hvad man så ofta sett i skrift ådagalagdt om inverkan af ett billigt postporto på brefvexlingens tillökning, kunna antagas att de inrikesbrefvens antal inom ett år skulle stiga, väl icke till två eller tre gånger sitt förra belopp, såsom i England var fallet, men åtminstone till en sjerdedel utöfver det nuvarande antalet 3,481 415, som icke utgör mer än omkring ett bref om året på hvarje person af Sverges befolkning, och att det inom tre år högst sannolikt skulle uppga till å:delar utöfver det närvarande, hvilket skulle helt och hållet utfylla bristen i portosumman. Det kan då med skäl frågas : När staten af sin bank under loppet af trenne år har omkring 3 millioners vinst, och när tullverket under samma tid gifvit ungefär hälften af denna summa i öfverskott utöfver I hvad som blifvit beräknadt, vore det väl då för mycÄäwäerWA — — — n, Säger du! Åh nei. det är af hennes egen far