Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1854, sida 1

var icke en menniskas, den liknade mer ett uppretadt lejons. Man vid man stupade vid hans sida, men med ryggen emot kyrkporten försvarade han den annu. I denna stallning fick han inifrån kyrkan höra några genomträngande skri af röster, som voro honom välbekanta, och i nästa minut såg han sin hustrus lik utkastas genom ett fönster, samt, under hån och spe, släpas ned mot floden och dränkas i dess vågor ). Under det Horn försvarat hufvudingången mot dess angripare, hade en annan skara inslagit någon af sidodörrarne, och på detta sätt inkommit i kyrkan samt verkställt det plundringsdåd, som isade Horn af sasa. Vid åsynen deraf kände Horn sin arm förlamad och beröfvad all kraft till vidare motstånd. I denna belagenhet blef han öfvermannad af en del ryssar, under det en annan obehindrad inträngde äfven genom denna port i kyrkan — och skulle otvifvelaktigt i ordets fullaste bemärkelse blifvit styckad af deras hugg, om icke en rysk officer, af, som det syntes, hög rang, i samma ögonblick sprängt fram och i czarens namn befallt soldaterna upphöra med alla oordningar. Den råa hopen lydde väl på denna befallning, men under ett doft knot och med åtbörder, som tycktes tillkännagifva, att den vid första tillfälle ämnade hålla sig skadeslös för hvad lydnaden nu aftvang den. Emellertid vände sig den ryska officeren till Horn, och tillsporde honom, på fransyska, hvar man skulle träffa svenska besalhafvaren öfver staden. — På den plats, der hans sista pligt kallat honom, och den är här, svarade Horn. — Hvad! — sade officeren. — Jag skulle då i er se den hjeltemodige försvararen al denna stad? — Som sådan har jag ingen högre sörtjenst att tillskrifva mig, än den ringaste af mina soldater. — Allt nog! Ni är generalmajor Horn? — Densamme. — Ni är czarens krigsfånge. Er värja, general! I stället att genast åtlyda, knöt Horn krampaktigt handen om värjfästet, med en nästan utmanande åtbörd. — Ni torde påminna er — sade ryssen — att allt motstånd bär vore en barnlek. — Derpå gaf han befallning åt de honom åtföljande officerarne att vara ansvarige för Horns person, till dess czarens befallningar rörande honom hunnos inhämtas. (Forts.) D) BHistoriskt.