Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1854, sida 1

GEORG BOGISLALS STAEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 91.) Och så sannt Gud hjelper oss, — sade den ärlige dalkarlen, — skall det också komma honom i händer! Men först kamrat, måste vi försöka hvad vi kunna göra för att lindra dina plågor. De tvenne af bröderna började straxt en åverkan på de kringstående unga träden, för att af deras grenar sammanfläta en bår, på hvilken de kunde föra sin förmenade kamrat med sig, under det den tredje stannade hos honom för att aftvätta den redan hårdt fastklibbade bloden; men vid minsta vidrörande, fördubblade den lidande sina matta jemmerrop och frampustade med den ynkligaste ton i verlden orden — dö, dö! — Slutligen förstummades hans röst och han drog ett par djupa andetag. I detsamma hördes ljudet af hästtraf på något afstånd, hvilket tvingade våra trogna soldater att öfvergifva detta ställe innan de hunnit nedgräfva den döde, och söka sin egen säkerhet, för att kunna uppfylla sitt löfte och frambära brefvet, hvilket de, af dess hemlighetsfulla gömställe, slutade till vara af högsta vigt. De öfvergåfvo derför genast platsen, drogo sig längre in åt skogen, och togo en motsatt väg till den de hittills följt, emedan de nu ställde sin kosa till Scklippenbachs qvarter. kmellertid hade de icke hunnit längre än att de förlorat ur sigte det olyckliga stället, innan det förmenta offret, som de der efterlemnat, reste sig upp, afklädde den blodiga drägten och kröp åter in i det ryska skinnet, hvarpå det i sällskap med sina medspelande kamrater — de ankommande ryttarne — återvände, att på behörig ort aflemna underrättelse om det lyckade putset, och uppbära sin rikliga belöning derför. Denna var också ganska väl förtjent, emedan den fintlige bedragaren låtit utgjuta sitt blod för sitt värf — nemligen genom en ganska grundlig åderlåtning, hvilken åstadkom den erforderliga grad af blekhet och mattighet som hans rol kräfde. Emellertid hade czar Petter, den sluge menniskokännarn, icke misstagit sig i sina uträkningar. I sin godmodiga rättframhet voro våra trenne bröder långtifrån att misstänka något be