Milvaukie är ock en betydlig handelsstad vid Michigansjön, på östra sidan af Wisconsin-staten. I bäda dessa stader vistas en myckenhet svenskar och isynnerhet norrmän. Folk, som ej ha medel att köpa jord straxt de komma öfver, få här arbetsförtjenst med god dagspenning, en dollar om dagen och mer under tiden. Många få arbete hos bönderna omkring på landet, och då få de gemenligen från 12 till 18 dollars i månaden (d. v. s. för manspersoner) och spisa vid husbondens bord. Svenska flickor till tjenstepigor äro mycket eftersökta af amerikanarne och få 5 till 8 dollars i månaden. De hafva mycket godt i Amerika, och blifva aldrig satta till något grost eller hårdt arbete, blott att sköta kokningen, som här är ganska enkel, samt att städa och hålla huset rent. Dessutom är här ständigt sörtjenst för arbetsföra karlar vid de många jernvägarne, som årligen äro under arbete. — Uti Chicago är en svensk luthersk prest, jemte en svensk methodistprest och en kolportör, baptist, hvilka alla verka för sina landsmäns andliga väl. Uti Rock-Island finnes och en betydlig del svenskar. Här hafva de en liten vacker luthersk kyrka, hvilken Jenny Lind skänkt dem medel att bygga. Här äro många svenskar, som öfvergått till methodisterna, jemte en florerande baptistförsamling af blott svenskar, med en förträfflig lärare vid namn Gust. Palmqvist. Således hafva de af vårt samfund, som stanna der, mycket godt äfven i andligt hänseende. Jag lemnade min hustru i Rock-Island och reste derifrån den 20 Okt., för att söka våra vänner i Minnesota. Resan gick på ångfartyg uppför den väldiga Misisippi, omkring 250 engelska mil från Rock-Island, till en plats, som heter Prairie la Crosse; en plats, som begynner blifva af temlig betydenhet och är belägen vid vestra sidan af Wisconsin, på straden af Misisippi. Jag vill säga dig ett par ord om denna jätteflod. Tänk dig en flod eller elf, som utan menniskobearbetning kan beseglas från dess utlopp i Mexikanska viken, nedanför NewOrleans, upp genom det fruktbaraste land på jorden, omkr. 5000 eng. mill På denna flod hvimla de ofantligt stora ångfartygen, medförande till New-Orleans och andra städer de rika afkastningarne af landet på ömse sidor af dess ofantligt långa stränder. Utom denna faderflod, är landet öfverallt rikt på större farbara floder, som sträcka sig flera hundrade mil hit och dit, och hvilka till stor del uttömma sig i Misisippisloden. Huru herrligt har icke Skaparen danat detta vidlyftiga, bördiga land! Han har äfven sörjt för att lätta kommunikationen mellan dess brukare, förmedelst dessa floder och de ofantliga insjöarne midt uppe i landet, som hvar för sig äro lika små haf. Huru väl att Herren låtit detta land falla i händerna på det rastlöst framåtsträfvande anglosaxiska folket, med dess fria konstitution och republikanska statsförsattning! Må samme nådefulla Gud bevara det från krönta hufvudens herrskarevälde och despotismens jernspira! Må det fritt och obehindradt få fortgå på den bana det beträdt, och det gifves knappt någon gräns för dess kommande storhet. — Men jag återvänder till min resa. Våra svenskar, tillsammans sex familjer, neml. Johannes, Ola och Abraham från Lindome socken, Lars i Desarhult från Berghem, Lars Röding från Onsala samt en familj från Lundby på Hisingen, träffade jag omkring 20 engelska mil från La Crosse, inne uti Minnesota territory, vid en liten flod, som kallas Rothriver. Denna flod faller in i Misisippi, straxt nedanför La Crosse, så att de på densamma kunna transportera sina varor till och från La Crosse De fleste bland dem hade varit sjuka nästan hela tiden uti den vanliga febern, som nästan ingen nykomling undslipper. Ehuruväl de nu voro temligen återställda, hade de dock ej uträttat mer än satt upp ett par logghus och skaffat hö för kreaturen. De hafva träffat ett skönt ställe för bosättning, med öfverdrifvet god jordmån af 13 till 2 alnars djup matjord, svartmylla, mycket fet. Det naturliga läget var så förträffligt, att de hafva tillräckligt med skog, för att bygga hus af, äfvensom till gärdesgårdar, och ändock tillräckligt slättland till öfverflödig åker och äng. Dessutom ha de tillräckligt vedbränsle samt ymnigt, friskt, förträffligt vatten. De hafva bosatt sig i en dal, så pass stor som Stråvalla socken, omgifven af höga jordberg, öfvervuxna med löfskog. Dalen genomskäres af en å och båda sidorna äro tättbevuxna med skog, grofva svåra ekar, valnötsträd, sockerlönn, m. m., allt löfskog och förträffligt virkestimmer. Emellan skogen, på båda sidor om ån och bergena, ligger den sköna odlingsmarken, så jemn, att de utan besvär kunna sätta plogen på genast. Man kan knappt tanka sig en vackrare belägenhet. I denna trakt är landet ännu icke upplåtet till salu, utan hvem som vill får här sätta sig ned och