Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1854, sida 2

Första förhöret med de, i och för stölden i Östgöta Enskilda Bank, häktade personer, d, II April 1854 (Forts. fr. N:o 89). Sedan Isaksson afträdt, inkallades nämndemannen Sven Andersson, en lång, ljuslagd man, med ett fördelaktigt yttre. Uppmanad, att berätta hvad han hade sig bekant 3n stölden, penningarnes delning m. m, försäkrade . Andersson, att han derom icke hade sig det ringasie bekant, och att han icke i det hänseendet fått något förtroende af Strid; han hade endast af honom fått låna penningar. Sven Andersson återkom först natten emellan Måndagen och Tisdagen från en resa till Kinda-orten, hvilken han företagit, tillsammans med en sin svåger. På Tisdagen hade S. Andersson visserligen talat med Strid om den i OSstgötha bank begångna stölden, men Strid hade då icke yppat något om sin delaktighet deruti, utan endast yttrat: Du skall få se, au de beskylla mig för stölden. Om Onsdagen fick Sven Andersson af Strid låna 2,500 rdr rgs, och hade han då, med anledning af I sakssons besök vid Tornby den föregående natten, och hvad Strid derom yttrat, framställt den af Strid omnämnda frågan: de äro väl icke stulna heller, hvarpå Strid gisvit det förut äfven omtalade svaret: tycker du att en tjensteman skulle befatta sig med sådant? — Några andra penningar, än dem Sven Andersson fick låna, hade han icke sett till vid Tornby. Strid hade af Sven Andersson köpt en halfspann ärter, som Isaksson, då han reste, tog med sig, för att aflemna vid Strids hemvist, och hade Strid, vid ärternas uppmätande, varit med Sven Andersson på spanmålsvinden, der silfverpenningarne sedermera funnos. Af de penningar, som Sven Andersson erhållit af Strid till låns, hade han betalat skulder, dels till kronofogden Ygberg, dels i Skeninge; dock funnos vid den efter Sven Anderssons häktande i hans hemvist anställda visitationen uti hans chiffonier 898 rdr bko, och vid häktningstillfället hade han i sin sedelbok omkring 217 rdr bko. Då han, Lördagen den 1 dennes, häktades här i staden, hade han begifvit sig hit, för att träffa en af sina svösrar, af hvilken han skulle erhålla penningar till låns. Under hela förhöret med Sven Andersson törmärktes något tveksamt i hans hållning, men han fortfor dock att förneka all kännedom om och delaktighet uti stölden. Efter Sven Andersson inställdes för rätten smeden Lars Peter Ekström, af ordinär växt, långlagdt, magert ansigte samt trögt och dolskt utseende. På uppmaning, att aflägga en sannfärdig bekännel se om sin delaktighet i stölden och huruledes dervid tillgått, berättade Ekström följande: Strid, som han förut icke känt, hade kommit till honom omkring 8 dagar före stöldens föröfvande och beställt åtskilligt smidesarbete, hvilket Strid kom att hemta Fredagen den 24 Mars och lät då skjutsbonden med åkdonet hålla ett stycke från smedjan. Ekström fordrade betalning för sitt arbete, men Strid svarade honom, att, om han ville följa med skulle han få riklig betalning. Ekström frågade då, hvart det skulle bära af, hvarpå Strid svarade, att de skulle in och stjäla i Östgötha bank. Ekström gick genast in på affären och inlade det beställda smidesarbetet, bestående af sjädersågar, som Strid lemnat honom att skära upp, samt några andra instrumenter, i en påse, som lades i vagnen, i hvilken förut funnos ett större jernspett samt en i båda ändarne spetsad vagnsaxel af jern, båda medförde af Strid. Alla tre, Strid, Ekström och skjutsbonden, satte sig sedan upp på åkdonet och begäfvo sig af, men färdades långsamt och sade till på ett par ställen under vagen, for att dricka kaffe och intaga förfriskningar, så att de först i skymningen anlände hit till Linköping och togo vägen, såsom Strid uppgifvit, Nygatan utföre till den gård, der Isaksson bodde. Ekström och skjutsbonden fingo vänta på gården, medan Strid ett par gånger gick utåt staden. Strid återkom sista gången, sedan lyktorne blifvit släckta och sade, att de nu skulle begifva sig utaf, hvarefter de färdades uppåt torget, Strid och Ekström derunder gående på hvar sin sida om vagnen. Då de kommo utanför rådhuset, tillsade Strid skjutsbonden, att han skulle köra tvärt öfver torget och vänta dem utanför Westmanska gården. Strid och Ekström togo derunder spetten och de öfriga verktygen ur vagnen samt begåfvo sig in i gången utanför bankens hvalf, der de först försökte att genombryta muren; men sedan de ungefär halfannan timme fruktlöst arbetat derpå, togo de jerndörren i närmare skärskådande och funno att dörrhakarne voro fastsatta i muren med skrufvar, hvilka de lossade, aflyftade dörrarne och fällde dem inåt. Strid hade medfört ljus och tändstickor. Gånsjernen på kassakistan afsågades, locket bändes upp och penningarne upptogos ur kistan med ett krökt jern. Ekström hade sagt