Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1854, sida 1

— Du skulle höra huru de prisa herrskapets tillställning. Hör bara! Gresven och hans vån stodo helt nära en dörr, och ett par talande röster trängde tydligt fram till deras öron. — Har du sett grefvinnan vackrare än i afton? frågade en röst. — Nå, det är skäl att hon ser nöjd ut, hon har ju allt hvad hon behöfver, rikedom och skönhet, en man som tiger och tål, en vacker egendom, tillbedjare i parti och sedan att icke förglömma de fattiges välsignelser. — Ja, dem har hon nog. Hon går och gäller för ett riktigt helgon bland torparstaten. Men nog vet jag hvarföre helgonglorian fått pryda henne. — Hvad menar du? — Kors, tror du att hon skulle gått ensam omkring, det är ju ett alldeles förträffligt påhitt, den der filantropien, hon har fröken Agnes till förkläde och Stockholms-löjtnanten till — broder i Christo. Grefve Ludvig ville rusa ut, men kammarjunkaren fattade hans arm och hejdade honom. . — Lugna dig! Ingen chikan! sade han kallt. — De ljuga! ropade grefven.