Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1854, sida 1

Kors, min van, det skulle se bra underligt ut, om både värden och vardinnan ginge från sällskapet, dessutom har jag utsatt ett rendez-vous, som jag ej kan försumma. — Stanna du hos sällskapet, jag kommer straxt . eller följ mig nu artigt till dörren, jag kan ej låta vänta på mig. — Hvem skall du träffa, Alida? — Hur kan man vara så nyfiken? Adjö så länge; om en qvart är jag åter, sade Alida I skrattande och böjde stg ned för att kyssa sin makes hand. Grefve Strålkrona stod ensam. — Du egensinniga, underliga qvinna! mumlade han, jag tror att du kunde förvrida min hjerna. År du den salskaste, eller den renaste? nej, nej, det finnes blott falskhet. Men min rättighet är det att rädda min äras sken och bespara verlden det grinande löjet, då man skulle berätta: hon bedrager honom! — Hur står det till, bror? frågade den lille kammarjunkaren, i det han närmade sig. Det är en för charmant sete! Din grefvinna har ovanligt esprit darrangement. Men du ser helt trött ut, du är ej förtjust öfver den allmänna glädje du beredt. — Förtjust åt deras applåder, för det jag har råd att roa dem? sade Ludvig med ett bittert löje.