Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1854, sida 1

Om ett år. Sv. Original. (Forts. fr. N:o 87.) — Jag är mycket säker — det äro vi alltid, vi fruntimmer när vi föra krig. — Triumfera ej i förtid, fru gr efvinna; mina stridskrafter hafva förstorats under ett års vapenhvila. — Liksom mina; dessutom har jag en osviklig talisman. — Det eger äfven jag, svarade Axel och lade handen på sitt hjerta. — Godt! Glöm ej klockan ett på middagen i södra paviljongen! Löjtnant Axel bugade sig för sin dam, ty dansen var slut och hon ämnade just gå in i förmaket, då hon hindrades af sin man. — Alida! sade grefve Ludvig och hans stränga panna var långt dystrare än vanligt. Alida smög sin arm under hans och mekaniskt följde han henne genom rummen. — Hvart ärnar du dig? frågade grefven. — Till mitt toilettrum! — Stanna här, jag önskar tala vid dig! sade grefven allvarsamt.