Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1854, sida 1

på Lyckö slottslika herregård och musiken brusade genom salen. Grefve Ludvig Strålkrona och hans gresvinna firade sin bröllopsdag, och ortens alla herrskaper voro inbjudna. Grefven sjelf, lika blek och sträng som fordom, stod lutad mot en dörrpost, med det skumma ögat liksom genomträngande hvilande på ett par i dansen: hans unga fru och hans gäst, löjtnant Wimpelstorm. Alida var om möjligt vackrare än för ett år sedan, och denna afton var hon strålande glad, talade med alla, skämtade och log, och en artigare värdinna kunde man aldrig önska sig. Grefven närmade sig de dansande, men stannade liksom förstenad vid ljudet af sin hustrus röst, som halfhögt hviskade: — Din bild har aldrig vikit ur mitt hjerta. — Och derom vill du öfvertyga mig i morgon, Alida? — Elter aftal: i södra paviljongen, klockan ett på middagen. Men jag begär inga vittnen; dem för du med dig, utan att du vet deraf, och vapen nyttjar endast jag. — Det blir således ett mord, fru grefvinna? — Åh nej, sjelfförsvaret är tillåtet. — Ni tycks vara säker på er sak, ty jag tycker mig redan läsa segerglädje-i ert ansigte. (Forts.)