Ceneralpoststyrelsen och Poströ!verierna. (Forts fr. Thorsdagsbladet.) Sedan General-Postdirektören sålunda förkastat förutnämnda förslager, att betrygga postens säkerhet, såsom icke fullkomligt utförbara samt i allt fall hvarken kvart för sig eller sammantagne tillräckligt verksamme, — öfvergår han till sin egen åsigt om de rätta medlen, yttrande: blott ett fullt verksamt medel torde finnas: det nemligen, att postverket ej vidare åtoge sig ansvar för de med posten remitterade penningar, som öfverstege ett visst inskränkt mindre belopp, såsom t. ex. 100, högst 300 rdr bko. — Detta medel vore utan tvifvel ganska verksamt och dertill — det alldra beqvamaste. Som emellertid G. D:n ej länge håller derpå, utan sjelf visar att denna utväg ej vore lämplig för vårt land, vilja vi ej upptaga detsamma till allvarligare granskning, utan vilja blott rättvist erkänna sanningen af G. D:ns räsonnemang, att derest postverket ej åtoge sig en så stor ansvarsförbindelse som nu är fallet, så skulle affårsmännen tvingas att använda vexlar och assignationer för fullgörande af liqvider, som nu föranleda afsändningen af stora penningremisser på våra landsvägar. Samma resultat skulle ock efterhand vinnas, derest assuranspremierna ställdes mycket höga. Genom infordrade uppgifter har man erfarit, att icke mindre än 132,247,832 rdr blifvit under året 1852 befordrade genom posterna under öppen rekommendation, utom 14,643,647 rdr uti fribref ). ) Tillägger man härtill alla summor, som gå med sluten rekommendation, torde summan af de med posterna afsända penningeremisserna kunna antagas upp