Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1854, sida 2

90111 DCud11 4) MMYVMIRSEMNE ME poleons besök i Brussel. Utom Chreptowitsch hade för öfrigt äfven furstinnan Liewen, hrr Kisselleff och Brunnow sökt verka på Belgiernas konung och vinna honom i huset Koburgs föregifna intresse för alla Rysslands planer. Men sedan Ryssarnes dubbla spel icke mera kunde betvislas, hade konung Leopold och prins Albert bortlagt sitt förra misstroende emot Louis Napoleon, hvarefter ett uppriktigt förhållande dem emellan kommit till stånd. Fästningen Matschin gaf sig d. 27 Mars åt Ryssarne. Besättningen, cirka 5000 man, (enandra uppgifter 6800 man) affördes som krigsfångar till Bessarabien. Det skall bland dem hafva funnits flera engelska och franska instruktionsossicerare. Ryssarne funno i sästningen stora förråder af proviant och ammunition. Rörande Hirsovas intagande meddelar C. 2. C., att citadellet derstädes uppgass d. 28 Mars af kommendanten Achmet Effendi, när han såg sig innesluten från tvenne sidor. Från ena hållet kom en afdelning Ryssar, som under öfverste Saroff gått öfver Donau från andra hållet de af general Engelhart kommenderade ryska förtrupperna af den vid Braila öfver floden gångna ryska armkorpsen. En af en redutt betäckt skans försvarades af egyptiska trupper och höll sig ända till d. 30. Tultscha gaf sig d. 27 Mars. Fästningens utanverk försvarades hårdnackadt af Turkarne, som blott gåfvo vika för Ryssarnes öfvermakt. Rörande Isatschkas öde har man inga säkra underrättelser. Wanderer berättar, att Ryssarne, som eljest pläga uppgifva sina truppers styrka större på papperet, än den är i verkligheten, denna gången angifvit den 4 mindre, än den verkligen är. Enligt nämnde blad stå nu i Dobrutscha 60,000 man och i Donaufurstendömena 150,000 man, hvilka sistnämnde äro fördelade sålunda: 45,000 i lilla Wallachiet, 80,000 man i stora Wallachiet från Aluta till bortemot Braila och resten 25,000 från foten af Karpatherna öfver Fockschani och vid Sereth intill Braila och Galacz. Under det engelska ministrarne i parlamentet ingenting låtsa sig veta om ryska flottans utlöpande och säga sig hafva anledning tro, att den fortfarande befinner sig i Sebastopol, försäkra de utländska tidningarnes korrespondenter i Konstantinopel att ryska flottan kryssar i svarta hafvet. Franska ångaren Cacique och engelska ångaren Sampson försäkras bestamdt på sin kryssning långs tscherkessiska kusten hafva mött sju ryska ångare, som eskorterade eller bogserade transportfartyg med trupper. Dessa ångare hade vid de tvenne ångfregatternas annalkande skyndat sig undan och tagit sin tillslykt i hamnar på kusten. En annan version förmäler tvärtom, att de bägge ångfregatterna blifvit jagade af de ryska ångarne! Det är högst besynnerligt, att lord Clarendon icke hade den ringaste upplysning att lemna om rätta sammanhanget med denna sak, ehu ru den liktidigt med hans förklaring i öfverhuset omtalades i franska och engelska tidningarne! Cacique och Sampson hade dessutom på sin kryssning mötts af ett äfventyr, hvarom olika berättelser kommit i omlopp. Den för tillförlitligast ansedda lyder som följer: Fästet Psad, hvilket jemte flera mindre dylika fästen på tscherkessiska kusten öfvergifvits och uppbrännts af Ryssarne, plundrades af Tscherkesserna. bå det brinnande fåstet observerades från fregatterna, skickades tvenne franska båtar och en engelsk till stranden för att rekognisera. I början helsades de med gevärsskott af Tscherkesserna, men en tscherkessisk lots om bord å Cacique gjorde sig igenkänd af sina landsmän, och båtarne tillatos genast lägga till. Tscherkesserne, som hvarken kände franska eller engelska flaggan, hade tagit båtarne för ryska. De sökte imellertid reparera sitt misstag derigenom, att de emottogo de landstigne främlingarne på det mest enthusiastiska sätt. Höfdingarne, säger LImpartial de Smyrn, föllo för båtbesälhafvarens fötter och bönföllo om tillgist för sin villsarelse, som kommit dem att skjuta på sina befriare. Alla skockade sig omkring det franska och engelska befälet, somliga kyssande deras händer, andra deras rockskört, och läto luften genijuda af sina glädjerop. Man fick veta af dem, att Ryssarne för tvenne dagar sedan utrymt fästet, efter att förut hafva satt eld derpå, och att Schamyl befann sig i södra delen af Tscherkessien, der han reste alla stammarna emot Ryssarne. När båtarne aslagsnade sig lossade bergsboarne såsom en asskedshelsning en gevärssalva. De hade noga observerat de begge nationernas slaggor, för att kunna beskrifva deras utseende för invånarne längs hela kusten, och försäkrat, att vid första kanonskott från örlogsmännen ingen enda bergsbo skulle tveka att rusa till anfall på Ryssen. RYSSLAND. Alla afskedade militärer hafva