Styckegods. Den lurade surendräejaren. Följande ganska pikanta smuggelhistoria tilldrog sig under vinterns lopp på Hamburger jernbanan: En resande, som afgick med tåget till Berlin från Hamburg, hvarest han köpt tvenne nya pelsar, påtog sig sjelf den ena och bad en reskamrat att ikläda sig den andra och bära den tills de passerat preussiska gränsen, så att han på detta sätt kunde få pelsarne tullfritt införda. Reskamraten samtyckte dertill så mycket mer som bans egen garderob icke säg serdeles varm ut. Då de nu hade gränsen bakom sig och således allt gått väl, begärde ägaren sin pels tillbaka, men den tjenstaktige reskamraten bad att få behålla den till Berlin, emedan det var så kallt, och lofvade att han noga skulle akta den; det kunde dessutom väcka uppseende om han redan här återlemnade pelsen. Den ena tjensten är den andra värd, och således tillät honom smuglaren att behålla pelsen. Men knappt hade tåget anländt på Berliner bangården, förr än den tillfällige innehafvaren af pelsen sprang ur vagnen, under det att egaren var sysselsatt med sina saker, visade polisbetjenten sitt pass, som var i bästa ordning, och fick