eMen då Ryssarne icke kunna hafva för afsigt att belägra Varna, hvilken fästning dessutom kommer att blifva kraftigt understödd från sjösidan, då Trajani vall är i stånd att hejda dem länge, och vidare då markens träskartade beskaffenhet under denna årstid hindrar dem från att manövrera med fördel, hvad är då afsigten med denna stora Donau-öfvergång? Denna operation är, som vi tro, icke annat än en defensiv åtgärd. Man tänker alldeles icke på att marschera framåt; man vill sätta sig i besittning af bäda stränderna af nedra Donau och derför bemäktiga sig de turkiska fästningarna af fruktan att en stark, från den engelsk-franska slottan detascherad, eskader eljest skulle komma att beherrska flodens hela lopp till Galatz, och föra landstigningstrupper till Moldau eller Bessarabien i ryggen ps den ryska armån, under det att den turkiska armån samtidigt skulle rycka ansallsvis fram i Wallachiet. Ryssarne hafva tillspärrat St. Georgs-mynningen; de hafva stängt Sulina-mynningen meddelst en eskader och en kedja. Dessutom kommer den omständigbeten dem till hjelp, att de stora slodernas vattenståno är mycket lågt om vintern; men när snön smälter på bergen i Schwaben och Tyrolen samt på Karpatherna, då skola Donaus otaliga bifloder, hvilka plötsligt upp svälla, åstadkomma ett utomordentligt stigande af vattnet i den ofantliga floden, och vattnets oemotståndliga kraft skall förstöra de uppförda hindren. Under den tiden kan Donau beseglas af temligen stora örlogsfartyg. Detta hafva Ryssarne förutsett; de arbeta således nu på att förskansa sig på båda stränderna af Donau, och hafva derför gått öfver på turkiska stranden. Kriget har dessutom tagit en vändning, som Ryssarne icke förutsett. Man hade först för afsigt att åter börja general Diebitschis salttåg 1829 längs utåt Svarta hafvet och vägen direkt till Adrianopel. De förenade flottornas insegling i Svarta hafvet tvang Ryssarne att uppgifva denna plan. Man uttänkte derför en annan, nemligen att intränga i Turkiet från den motsatta sidan, genom lilla Wallachiet, gå öfver Donau vid Widdin, som man hade för afsigt att belägra, för att derifrån marschera mot Sophia, insurgera Serbien, derefter kringgå Schumla genom Trajaniportens defil, och öfver Philippoli i Maritzadalen rycka fram emot Adrianopel. Turkarne nafva gissat denna kloka strategiska kombination; de hafva hindrat den och skyddat Serbien genom besättandet och befästandet af Kalafat, en liten stad midt emot Widdin, på Wallachiska sidan om Donau. — Talrika strider hafva ägt rum på denna punkt och många ansträngningar äro gjorda för att taga Kalafat, dock utan resultat. För ögonblicket inskränka sig Ryssarne till att observera Kalafat, och ryska trupper hafva befästat sig uti dei Rayonen belägna städerna, såsom i Cetate och Poiana. Detta uppgifvande af Kalafat tycks häntyda på ett snart utrymmande af lilla Wallachiet och på en koncentrering af de ryska stridskrafterna vid Bucharest. När man tager i betraktande, att från Kalafat till Galatz är 25 dagsmarscher, så inser man lätt, att den ryska armen icke längre utan fara kan hålla en så lång linie besatt, som saknar befästa platser, och som blott har stödjepunkter vid Fokschani och Seratsloden, vid ingången till Moldau och 50 mil bakom Bucharest. Men det är i synnerhet möjligheten af en offensiv operation af de allierade mot Donaumynningarna, som skall tvinga ryska armåen att närma sig Bessarabien, att förskansa sig vid Serat, vid Pruth och vid Donaumynningarna, och från denna synpunkt betrakta vi öfvergången vid Matschin såsom en helt och hållet defensiv åtgärd.