att du är med Gud sorsonad genom hans Sons dod så skall han komma till dig, och göra dig mägtig, så att du genom honom allting sörmår; — — — — du blifver fri, eller fast mera drifven, tvungen genom känslan af hans kärlek, genom den oemotståndliga dragningen af hans nåd, att göra hans vilja, du blifver dag srån dag odmjukare, lydigare, tuktigare, frommare. Guds barn, sådane de i allmänhet äro, känna icke väl igen sig i en sådan högtidsdragt; men så vet ock författaren derjemte att tala om deras brister, om tomheten i deras hjertam. m. Rec. vill härmed icke hafva gjort någon sådan anmärkning mot arbetet, som behöfde frammana något slags försvar, — verket försvarar sig nog sjelft, — rec. vill blott hafva antydt författarens ståndpunkt; och den är ingalunda bland de lägre inom vår homiletiska litteratur. Bland nyare predikosamlingar på vårt språk, tager denne troligen en af de yppersta platserna. Och då underligt nog ända hittills ingen i sak genomförd recension, icke ens en anmälan af detta verk varit synlig, har rec. icke kunnat undertrycka sin benägenhet att önska Souchon vara välkommen på Svensk botten, der han troligen skall förvärfva många vänner. J.