Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1854, sida 3

mit underfund med hvilket hus skulle våra det Dicksonska, men der hade han icke sällskapat med någon emigrant, mycket mindre tagit den omtalta portmonnaien, tvertom hade han, sasom en beskedlig broder, varit i staden för att utratta ett ärende för sin syster, och var just stadd på hemvägen, då han oskyldigtvis blef fasttagen och insatt i finkan. Tvenne skeppare, som ifrågavarande dag lågo med sina båtar vid lilla torget, hade emellertid helt annat att omförmäla. De berättade, hvar för sig hörde, att Larsson, som de då icke kände, en stund förrän han råkat emigranten, kallat den ene af dem för Blomberg, och då skepparen icke velat kännas vid ett sådant namn, emedan det varit oriktigt, hade Larsson likväl påstått motsatsen och yttrat: Jag känner väl dig Blomberg, sen du var i Masthugget, kom ska vi gå ut på Tippan och taga oss en sup. Skepparen, som nu insåg att han hade en tjufstrykerframför sig, gick derför sin väg. Han mötte då en kamrat, som tillsporde honom hvem den personen vore, hvilken han skiljts ifrån, enär denne nyss förut varit ibåll med och anropat honom under namnet Calle, hvilket han icke hette, pästående sig känna honom. Under det skepparne sins emellan samtalade om hvad som händt dem, dervid de funno att de råkat ut för en bof, helst denne person, då han talat till dem, liksom lekt med handen på deras rocksickor, troligen för att undersöka innehållet, bemärkte de emigranten jemte tjufstryken stående tillsammans på bryggan, men då begge i detsamma gingo ned åt torget, beslöto skepparne att följa efter dem, enär de misstänkte att Åbofvenhade något ondt i sinnet mot den unge bonden. Det dröjde icke heller många minuter innan Larsson kom springande från Dicksonska husets förstuga och fortsatte sitt lopp öfver torget åt Nordliden. Dåemigranten straxt derefter utkom på gatan, tillfrågades han af skepparne, om han icke saknade något, hvarpå han gaf ett nekande svar, men straxt derefter, sedan han undersökt sina fickor, utbrast den stackars gossen under tårar: Han tog min portmonnaie med hela min reskassa. Larsson blef väl genast förföljd uppåt Nordliden, men kunde der icke anträllas. Målet remitterades till rådhusrätten och Sander Larsson kom åter till det för honom välbekanta stadshäktet. Hos poliskammaren handlades under veckan t. o. m. den 1 April 154 mål, deraf 100 nyinstämda. För oloflig bränvinsminutering dömdes 11 personer att plikta 260 rdr och för fylleri bötfälldes 45 personer till ett sammanräknadt belopp af 156 rdr 32 sk., allt banko.