Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1854, sida 2

om spindlarne och insckternas metamorfoser, visades genom starka förstoringsglas sjallen på kladesmottets vinge, slugans sacettögon samt snigelns tandrad, hvarom blifvit taladt under den föregående söreläsningen. Sedan de närvarande med stort intresse betraktat dessa märkvärdigheter, sorssattes förelåsningen, afhandlande leddjurens sätt att frambringa ljud och ljus. Så erfor man att den bekanta syrssan frambringar sitt hvinande läte genom friktion af de med ett par lister försedda vingarne. Lysmasken är, såsom bekant, honan af en skalbagge, som genom sitt ljus visar hannen vägen till sitt bo. En annan insekt, polynoe, anses frambringa ljus genom sammandragning af musklerna i sotpapillerna; ätminstone inträffar denna rörelse samtidigt med ljuset. — Slutligen beskrefs åtskilliga insekters konstflit, dervid särskilt nämndes biet och getingen. Af ett stort getingbo, som förevisades, erfor man huru getingen kännt konsten att göra papper, långt innan några pappersmakare ännu funnos till. I afseende å bien omnämndes biens sätt, att då deras vise dör, bereda sig en ny hona. Det sker derigenom att de tillreda en egen cell, rund, i st. f. att de öfriga äro 6-kantiga, och bereda den ditförda larven en särskilt föda. Ur denna cell utvecklar sig så den nya visen. Föreläsningen var, såsom man lätt föreställer sig, af stort intresse. Den nästa och sista föreläsningen kommer att afhandla de vertebrerade (ryggrads) djuren. På theatern gafs i söndags afton den nätta fransyska pjesen Handsken och Solsjddern, hvars väl sammanbundna intrig och goda efsektscener mycket fängsla uppmärksamheten. Karaktererna äro lätt och väl tecknade. Utsörandet var i allo tillfredsställande. Rolernas goda återgifvande förhöjdes af utmärkt vackra, både dyrbara och historiskt trogna kostymer. Fru Lagerqvist, såsom furstinnan Amalia, inlade all den känsla, i förening med värdighet och hållning, som tillhör rolen; hr Lagerqvist lyckades förträffligt att sätta baron dÄnglure i den löjliga dager, hvari komedien :älskar ställa lycksökaren och smickraren; hr Pousette och m:lle Nordgren återgäfvo sina mindre markerade roler med känsla och lif. De öfriga rolerna voro mindre vigtiga. Härefter gafs en liten finsk pjes: Skårgårdsflickan af v. Essen med musik af Söderman, deri m:ll Sjöberg och hr Åhm n på ett särdeles lyckligt sätt utförde hufvudrolerna, hvarför de ock vid spektaklets slut inropades. Mill Sjoberg, som vinner med hvarje gång man ser henne, är isynnerhet i sådana der enkla landtslickroler, som har utgjorde hufvudsumman af hennes rol, särdeles lycklig, genom hennes alskliga och okonstlade naivetet. Hr Åhman återgaf sin rol, säsom ett kollegiiråd, som har sinne för vackra flickor, med full natursanning. Hr Sandstedt förtjenar loford för sitt lyckade spel af den finska bonden, med alla sina ordspråk och sin finska dialekt. Den lilla pjesen skall säkert ses med nöje mer än en gång. Hr Edv. Stjernström alreste i går med Nordcap till Köpenhamn, der han på våren ämnar göra ett besök med sitt sällskap, för alt gilva några representationer. — Magisterpromotionen i Upsala kommer att ega rum i veckan efter Pingst och promotor blisver prof. Malmsten. Under terminens lopp hafva 106 studerande undergått philos. kand. examen och bland dessa följande af Götheborgs nation: C. F. Andersson, J. G. Borgström, C. A. Uddgren och G. Broström. Tvenne af kandidaterna, hvaraf en af Stockholms och en af Westm.-Dala nation, erhöllo 22 betyg hvardera. — Akad. räntmästaren dr. D. M. Schedvin, som år 1803 promoverades till magister, kommer att vid innevarande års promotion emottaga jubelkransen. Till rektor för Lunds universitet under det d. I:ste nästk. Juni ingående nya akademiska år, har consistorium academ. majus valt C FF— — 2—