Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1854, sida 2

stora hemligheten i nutidens silososi, både den prosana och den abstrakta. Bordstudsaren slog 7 och grefvinnan spratt upp ur sina tankar och ringde ester sin kammarjungfru. En timme derefter var hon klädd, strålande skön i sammet och juveler och vid sin makes sida rullade hon af till kommerserådinnans bal. I den rymliga tamburen trängdes gäster och betjenter om hvarann och vagnarne rullade till och från. Grefve Strålkrona hjelpte artigt sin hustru af med kappan, svepte den hvita cashemiren om hennes axlar och bjöd henne armen. Betjenten öppnade dörrarne till den upplysta balsalen, som var uppfylld af samtalande grupper af herrar, hvilka bugande lemnade plats åt det unga paret, som artigt helsade till höger och venster, närmade sig värdinnan. — Hvad hon är vacker! — Hon för sig som en drottning! Hvad de se ståtliga ut! Så viskades rundt omkring. — Jag kan just undra om de äro lyckliga? sade en af herrarne. — Ja, nu åtminstone måtte de väl vara det; men länge dröjer det väl ej, förrän Strålkrona får symptomer af jalousie, svarade en annan.