Manskapet, såväl marinsoldater som sjöfolk, utgjordes nemligen med få undantag af endast ungt folk; vi sågo kadetter af 12 å 14 års ålder. Marinsoldaternas uniform utgjordes af tschakå, röd jacka med blå krage, blå benkläder och hvita gehäng. Sjösolket hade alla blå ylleskjortor, runda hattar med skeppets namn samt vanliga blå sjömansbyxor. Officerarnes blå uniform liknade mycket den svenska flottans. Hvar och en som förmådde framsäga några engelska ord gaf sig i samspråk med de unga sjömännen och soldaterna; de yttrade då oförstäldt sin ovilja mot Ryssen och fruktade icke att gå honom till möte. Det svenska sällskapet förteg icke heller vid dessa samtal vår nations medfödda antipati mot Ryssland samt det lifliga intresse, hvarmed hvarje Svensk följer de förenade Engelska och Franska flottorna på deras verldshistoriska tåg. Sedan vi gjort vår rund på det understa batteriet eller gunrummet, gingo några af oss ned i skeppets lastrum, beläget derunder. Här förvarades skeppets alla förråder af proviant och dryckesvaror på fastager, härstädes voro stora qvantiteter samlade både af lifsförnödenheter och förnödenheter för döden, ty inom en stark och väl försedd omklädnad af plankor, emellan storoch förmasten, under vattenlinien, var krutkammaren belägen, denna den vensterhändte härjarens eget sanktuarium. Efter en rund i det dystra och hemlighetsfulla dunklet i lastrummet, vände vi åter upp i de ljusare rymderna ibland folkhvimlet, sorlet och verksamheten. Återkomna i öfra batteriet gjorde vi ett besök i ofslicerarnes matsal och kajuta med deras vackra komfortabla innanrede af mahogeny. På det långa bordet i matsalen stodo trenne utmärkt vackra lampor utom flera sådane, som hängde i taket allt för den nattliga belysningen. Om dagen erhålla dessa rum tillräckligt ljus från de i skeppets akterspegel anbragta fönstren, som i trenne våningar insläppa ljus i akterskeppets asdelningar. Ehuru allting om bord hade utseende af snygghet och solidit6, skulle måhända ett af de nyare svenska krigsskeppen, till ex. Eugenie, kunna öfverträffa detta i elegans, emedan det var ett af de äldre skeppen. De på däcket varande officerarne visade de nygirige främlingarne all möjlig välvilja och artighet, och emot slutet hade vi nöjet att få se chefen, en man med ett tänkande och all varligt utseende. Efter denna lustvandring på linieskeppet Princess Royal, gjorde vi oss i ordning att nedstiga ombord på Halland. Medan debarkeringen fortsattes, sökte jag att samla de nya och stora intryck detta besök hos mig framkallat. Med handen lagd på en af dessa kanoner, som nu lågo tysta och väntande att med döden i sitt inre och blixten vid sin mynning sprida förödelse och skräck, uppsteg inom mig en varm önskan att dessa, hvilkas vederlikar i maktens och despotismens händer spridt så mycket elände och jemmer kring jordens alla trakter, öfver land och haf nu måtte, under det stolta och högsinnade Englands flagga, med skakande, oemotståndlig kraft bereda mensklighetens, frihetens och ljusets seger! Återkomne om bord på Halland, samlade vi en liten kontant erkänsla till de engelska matroser, som vid fallrepstrappan biträdt vid uppoch nedstigandet. Ångfartyget lade ifrån, vi uppstämde ett tredubbelt hurra till afsked, hvilket äfven af besättningen besvarades, hvarefter fartyget gick ut mot Vinga att möta 3 stora linieskepp, som kommo i hvarandras kölvatten. Jag vände ännu en glad, välönskande blick mot den lemnade Princess Royal och tviflar på om en verklig kronprinsessa förmådde lemna ett mera storartadt minne, äfven om hon vore skön som Cleopatra, mäktig som Semiramis. Vi närmades de kommande skeppen; i tten kom det stolta skeppet Duke of Wellington, majestätiskt som det egnar en hafvets herrskare med 131 kanoner och 1100 mans besättning. Inga segel voro tillsatte, en osynlig kraft i dess innandöme utan tecken till rök eller