Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1854, sida 1

Utrikes Nyheter. ENGLAND. krigsförklaringen i London Gazetle har följande lydelse: Med djup bedröfvelse gör H. M. kunnigt, att hennes ifriga och långvariga bemödanden att åt sitt folk och Europa bevara fredens välsignelser misslyckats. Ryska czarens opåkallade angrepp emot Turkiet hafva genomförts med ett sådant förakt för följderna, att, sedan czaren förkastat de vilkor, som kejsaren af Osterrike, Fransmännens kejsare och konungen af Preussen äfvensom H. M. ansågo för rättvisa och billiga, H. M. af känslan för hvad hennes kronas ära, bennes folks iotressen och de europeiska staternas oafhängighet kräfva, nödgas uppträda till en bundsförvandts skydd, hvilken sett sitt gebit angripas och sin värdighet och oafbängighet antastas. H. M. åberopar sig, till rättfärdigandet af de mått och st:g, som H. M. stär i begrepp att vidtaga, på de transaktioner, i hvilka H. M. deltagit. Ryska czaren hade någon anledning till besvär emot sultanen med afseende på den af hans höghet sanktionerade regleringen af grekiska och latinska kyrkornas emot hvarandra stridande anspråk på en del af de heliga orterna i Jerusalem och dess grannskap. Ryska czarens besvär i denna punkt gjordes all rättvisa, och H. M:s sändebud i Konstantinopel hade den tillfredsställelsen att befrämja en öfverenskommelse, emot hvilken ingen invänning gjorts af ryska regeringen. Men under det ryska regeringen den ena gången efter den andra försäkrade H. M:s regering, att furst Mentschikoffs sändning till Konstantinopel uteslutande afsåg regleringen af sragan om de heliga orterna, ansatte furst Mentschikoff sjelf Porten med andra fordringar af en langt alvarsammare och vigtigare karakter och bemödade sig i början att så mycket som möjligt förhemhga dessa fordringars rätta art för H. M:s sändebud. Och dessa på sådant sätt förhemligade sordringar rörde icke blott grekiska kyrkans privilegier i Jerusalem, utan mänga millioner turkiska undersåters ställning i deras förhållanden till deras suverän, sultanen. Dessa fordringar förkastades genom den höga Portens frivilliga beslut. Tvenne försäkringar hade gifvits H. M:s regering: den ena, att furst Mentschikoffs sändning blott rorde de heliga orterna; den andra, att denna sändning skulle hafva en försonlig karakter. 4I begge dessa hänseenden blefvo H. M:s rättmätiga förväntningar besvikna. Fordringar gjordes, hvilka enligt sultanens förmenande sträckte sig så långt, att hans egen myndighet skulle underordnas czarens i afseende på en stor del af hans undersåter; och åt dessa fordringar gåfvos eftertryck genom en hotelse; och när H. M. erfor, att