Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1854, sida 1

opp köpet med det snaraste, ty damerna tycka ej om förlegade varor. Den unge sjömannen betraktade Stockholmslejonets slappa drag med ett sriskt leende. — Nå till nyheterna nu då! Ått Jarl Birgers sjuholmade stad är sig lik till det yttre, det ser du och denna vintern var temligen lik de andra ... men se en sak som rör dig måste jag ej glömma, det är en eclatant notis min bror! Din lilla flamma sedan Carlbergstiden, lilla Alida har varit i Stockholm i vinter och gjort uppseende, så att det var förvånande och bland andra hennes tillbedjare var grefve Strålkrona, gamle ungkarlen, det var en eröfring som många afundades henne och hon visste nog att sätta värde på fångsten och förstod hvad stora Lyckö kan vara värdt. — Nå, hur så? Hvad menar du? frågade sjömannen, och han som aldrig bleknat, då stormen dånade öfver oceanens rymd och när hvarje planka på fartyget darrade vid de skummande böljornas famntag, han bleknade nu vid underrättelsen om att en ung flicka haft en tillbedjare. — Kors hvad du blir häftig kära bror! Men synd vore det att säga som ordspråket att du kom i grefvens tid, ty han har begagnat sig af din frånvaro och i afton blir din för detta älskarinna fru grefvinnan Strälkrona