Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1854, sida 1

till Stora Lyckö. Grefven och hon träffades i Marstrand och der friade han och fick naturligtvis: ja. Jag har visst hört sägas att hon tog honom för det hennes pappa och mamma ville ha dottern till grefvinna, men nog ville hon också, det är klart, och att få bo i Stockholm sedan, det var nog frestande. Men vill du så gå vi och taga af oss de här uniformspersedlarne och gå och se på bruden. Neptuni son hade mörknat som en åskhimmel, men med en ansträngning och ett konstladt leende svarade han i en tvungen skämtsam ton: — Nå väl, må göra då, efter vi ej ha annat för oss. Snart hade de båda herrarne varit hemma och förbytt sina uniformskostymer mot civila kläder och vandrade arm i arm i den dunkla höstaftonen genom Stockholms gator. Regnet föll stridt och fint och gatorna voro sådane Stockholms gator bruka vara det vid hösttiden — ohyggliga. Alla fönsterna i en stor våning vid Blasieholmen voro upplysta och marechallerna utanför porten kastade sitt fladdrande sken öfver en böljande folkmassa, hvilken trängdes i portgången. Det var bröllop i huset och alla dessa menniskor skulle enligt det barbariska bruket i hufvudstaden: se bruden.