Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1854, sida 2

punkten att gripa till vapen för Ryssland. Serberna kunna erbjuda dem 120, 000 (2?) man. Förutan handgevär besitta Serberna äfven 40 kanoner och kunna med lätthet sätta sig i besittning af de små i deras land belågna fästningarne, ur hvilka de kunna taga 100 kanoner. Beträffande grekiska upproret meddelar enskilta bref från Athen af d. 19 Mars, att grekiska granstrupperna stå cirka 2,500 man starka i Sperichondalen; deras antal förminskas dagligen genom rymningar; om en öfvergång i massa afhöres ingenting. Turkiske anföraren Ismail Prassari står med 800 man vid Agraffa; han angreps d. 2 Mars af insurgenterna under Rangos och skall, enligt den sistnämndes bulletiner, hafva blifvit slagen. Rangos har tagit besittning af Agraffa och utfärdat en proklamation till befolkningen att resa sig. — Soldaten-freund meddelar följande, sannolikt för insurgenterna partiska notiser: bergslandet i Thessalien är i insurgenternas besittning, på slätterna och i de fasta platserna stå de turkiska trupperna. Portens kommissarie Fuad Essendi besinner sig i Prevesa fullkomligt afskuren från Arta och utan pengar; Albanesarne, som på 6 månader ej fått någon sold, vägra honom lydnad och skingra sig för att försvara egna hus och hem i de upproriska provinserna. Fuad Essendis löfte om full amnesti för de Greker, som återvända till sina undersåtliga pligter, gör ingen verkan. Insurgenternas öfverbefälhafvare är general Kiczo Tzavellas, till hvilken general Kalergis anslutit sig. Han står på vägen emellan Arta och Prevesa och är dessa orters turkiska besättningar fullkomligt vuxen, emedan hans skara (5,000) man dagligen ökes, under det hans motståndares styrka förminskas genom rymningar. General Grivas (hvars nederlag alltså icke skulle bekräfta sig) har efter besa standet af de 5 brunnarne riktat sin marsch direkte på Janina och står blott 2 timmars väg från denna stad, samt förskansar sig i några byar, hvilkas besättning, 500 Albanesare, sträckte gevär och tågade hem. General Hadji Pietro kommenderar i Thessalien och håller Dhomko besatt. General Ranghos och öfverste Stratos (desamma 2:ne olficerare som, enligt en uppgift i Patrie, förvägrats afsked af grekiska regeringen) organisera de ankommande stridsmännen i Epirus och liksom bilda insurgenternas reserv, utan att hafva öfvertagit något kommando. Det bekräftar sig att turkiska besättningen på Artas citadell tillfogat insurgenterna under Karaiskaki ett nederlag. På Joniska öarne förljudes jäsningen bland den grekiska befolkningen vara så stark, att den engelske lordkommissarien, långt ifrån att kunna sända de turkiska myndigheterna i Epistärkning af sådana. I Turkiska myndigheterna i Albanien understödjas kraftigt af militär och utveckla stor verksamhet vid upprorets undertryckande. — Ryktet om ett på ön Samos utbrutet uppror vederlägges fullkomligt. Ransakningen i processen med deltagarne i den för någon tid sedan upptäckta grekiska sammansvärjningen har lagt i dagen, att denna sammansvärjning med sina utgreningar omfattat alla grekisk-slaviska provinser i turkiska riket, att den hade sin centralpunkt i Athen och att det befordrades af Ryssland. Af de hos Olsner funna papperen upplyses, att han stod i förbindelse med officerare af olika rang i grekiska armåen. Det är älven bevisadt, att Olsner öfversandt berättelser till furst Mentschikoss. Det är vidare bevisadt, att sju komiter voro inrättade i Grekland och Turkiet, som skulle verka för Byzantinska rikets återupprättande, och hvilka hade i spetsen för sig ett centralutskott i Athn, hvilket bland sina medlemmar räknade en af kung Ottos nuvarande ministrar. De grekiske officerarne uppmuntras att till skenet taga afsked, för att förena sig med insurgenterna, utan att regeringen rus några trupper till hjelp, sjelf behöfver sörFE — — missovnnanna hacbsfraH än 1: 1