————7——— ofantligt talrika vänner bland rika och fattiga i alla delar af Sverige. Ständigt verksam och otröttlig som han var, kan ingen påminna sig att han legat en dag sjuk under hela sin verksamhetsperiod. Det blef derföre för alla som kände honom en verklig och djupt gripande sorgtidning, då underrättelsen spridde sig att han sista Thorsdagen i sistl. December insjuknat, såsom det i början tycktes i lindrig förkylning, hvilken dock snart öfvergick i soporös sömn, och slutade hans allmänt gagnande lefnad nyårsdagen på e. m. i en ålder af nära 59 år. Hans jordiska qvarlefvor nedlades i Åsaka kyrkogård tätt intill hans bostad, å kullen hvarifrån en vidsträckt utsigt öppnar sig öfver den angränsande slätten, der han först här i orten började sin verksamhet, och der han i sanning omgifvit sin graf med ett odödligt minnesmärke i de stora vattenaflopp, hvarigenom dessa slätters bördighet blifvit så märkbart ökad. Han efterlemnade enka och en dotter att sörja hans förtidiga bortgång. Talrika anekdoter skulle kunna anföras huru han städse på ett naift och öfvertygande sätt sökte förmå landets jordbrukare till kraftiga åtgärder för deras åkerbruks framsteg, och att öfvertyga dem att de klenare skördarne voro mindre beroende af jordmänens och klimatets