Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1854, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. I Fredags på eftermiddagen ankrade å Winga sand engelska propellinieskeppet Cesar, kapten John Robb, 850 man, 91 kanoner, och i Lördags afton fr. linieskeppet Austerlitz, 100 kanoner. Officerarne ombord på Cesar sade sig förmoda, det ångfartyget Gorgon, som lemnade England en dag före Cesar, medförde krigsförklaringen mot Ryssland. Ett örlogsfartyg var äfven synligt å Winga sand den 29, men gick åter till sjös, utan att hafva ankrat. Uildningscirkelns årliga högtidsdag firades i lördagsafton, på ett ganska omvexlande och underhållande sätt. Efter en ouvertyr, utförd af full orkester, uppträdde ordföranden, direktör Söderling, och heledsagade sina helsningsord med en enkel och liflig berättelse om ett besök på engelska flottan. Härefter afsjöngos trenne sånger af en kör utaf förenade mansoch fruntimmers röster, dervid man med gladje förnam de framsteg på sångens område, som några af Bildningscirkelns unga fruntimmer gjort under dir. Sandströms ledning. Härpå följde sekreteraren, intendenten Malms berättelse, hvilken åter följdes af en präktig kör för mansröster (kören bestod af omkring 60 personer) som äfven sedermera, efter hr Hedlunds härpå följande föredrag, afsjöng en ny sång, den gamla Heffnerska: Vikingasäten, hvarefter första afdelningen slutade med ett deklamatorium ur Frithiofs saga af herr A. Lichtenberg. Ändra afdelningen begynte med ouvertyr för orchester, hvarelter ridån uppgick för den lilla omtyckta Finska pjesen En Sommarafton, hvilken herr Edv. Stjernström och de i pjesen deltagande skådespelarne hade den artigheten att gifva för Bildningscirkeln. Aftonen var således ganska lifvad och de talrikt församlade ledamöterna af Bildningscirkeln skola säkerligen bevara af densamma ett rätt angenämt minne. I morgon afton gifves å theatern en representation till förmån för en af de mest förtjente skådespelarne af hr Stjernströms sällskap, hr Ahman. Man får här tillfälle att äterse Molieres bekanta Tartuffe, en pjes, som genom de motbilder af hufvudkarakteren, som tyvärr väl alltid skola finnas, äfven under än så olika yttre former, alltid blir på sätt och vis