Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1854, sida 2

2AAAA — ——— Den hemliga korrespondensen emellan Ryssland och England. (Slut fr. N:o 76.) Lord Clarendons depesch af den 5 April, hvari förklaras, att alla vidare förhandlingar äro ändamålslösa, (enär man, för såvidt en öfverenskommelse varit möjlig och lämplig, blifvit ense, och en verklig kris, såsom man måste medgifva, icke vore förhanden), utbreder sig öfver engelska regeringens bemödanden att förmå Porten till humanare grundsatser i afseende på behandlingen af dess kristna undersåter, hvarvid isynnerhet hänvisas på de åt öfverste Rose och lord Stratford meddelade instruktioner, den erkänner tillika, att kejsaren af Ryssland såtillvida hade rätten fullkomligt på sin sida, som han vägrade att åt latinska kyrkan i Turkiet afstå privilegier, hvilka hittills varit den grekiska tilldelade. Men derefter slutar depeschen med följande ord: ÅJag har slutligen blott att tillägga, att då Hennes Maj:t och kejsaren nu ömsesigt förnyat försäkringarne om deras afsigt att vidmakthäl a turkiska rikets oafhängighet och Integritet, det är H. Maj:ts regerings allvarliga önskan, att de båda makternas representanter fortfarande gemensamt verka för genomdrifvande af denna afsigt, och det derigenom, att de meddela Porten ett likadant råd i samma vänskapliga anda. — Efter dessa noter följa ännu ett par depescher från sir G. H. Seymour af den 20:de och 21:ste April öfver samtal med kejsaren och grefve Nesselrode, som beträffa den Clarendonska noten. Vid noten af den 21 April bifogas en förklaring af kejsaren, daterad den 15 April, deri han förklarar sig nöjd med, att Turkiets existens om möjligt må vidmakthållas, men emellertid hänvisar på nödvändigheten att draga försorg om ett förbättrande i de kristnes öde, utan att likväl göra fordringar mot Turkiet, som kunde vara förödmjukande för detta rikes oafhängighet och värdighet. — Slutet af den blå boken består utaf ett memorandum af grefve Nesselrode, hvari resultatet af de samtal i den orientaliska frågan, hvilka egde rum under ryska kejsarens vistande i England år 1844 sammanfattas i följande ordalag: Till lands utöfvar Ryssland ett öfvervägande inflytande (action) på Turkiet. Till sjös befinner sig England i samma läge. Åtskild kunde dessa länders verksamhet anstifta mycken olycka, förenad kan den blifva en sann välgerning. Deraf följer, att det är ändamålsenligt att, innan man skrider till handling, öfverenskomma med hvarandra. Denna plan har principiellt fattats under kejsarens sena: ste vistande i London. Derur har framgått det eventuella engagement, att, om något oförutsedt skulle inträffa i Turkiet, Ryssland och England förut skulle öfverenskomma om deras gemensamma tillgöranden. Den afsigt, i hvilken Ryssland och England ha att öfverenskomma med hvarandra, låter formulera sig i följande: 1) Att söka uppratthålla det oltomaniska riket i dess närvarande skick, så länge en sådan politisk kombination är möjlig. 2) Om vi förutse, att det ottomaniska riket måste sönderfalla i spillror, att tillsvidare öfverenskomma om allt, som beträffar grunderna af en ny sakernes ordning, som skall träda i den nu beståndandes ställe, och att gemensamt vaka öfver, att de i detta rikes inre läge inträdda förändringar icke må lända till mehn hvarken för dess egna staters säkerhet, eller de rättigheter, som fördragen tillförsäkra dem, eller för upprätthållandet af den europeiska jemnvigten. I denna så formulerade afsigt finner sig Rysslands politik, enligt hvad vi redan nämnt, genom principen af en fullkomlig solidaritet, noga förbunden med Österrikes. Om England såsom hufvud-sjömakt handlar i öfyerensstämmelse med de båda nämnda makterna, så är det troligt, att Frankrike skall vara nödsakadt foga sig i (consormer) de mellan St. Petersburg, London och Wien öfverenskomna åtgärderna. Då på så sätt en konflikt mellan stormakterna är förebyggd, så tör man hoppas, att den europeiska freden till oeh med under så betänkliga omständigheter skall kunna upprätthållas. För att uppnå detta i allas intresse liggande mål, torde den interims-öfverenskommelse böra sanktioneras, hvilken Ryssland och England i förekommande fall sinsemellan skola upprätta, i enlighet med hvad kejsaren under sitt vistande i England aftalat med Hennes Storbrittaniska Majestäts ministrar. Ko 0 0 mn e 75 1