anförtroddes utförandet af asdiknings-och angsvattningsarbeten. Snart vande han sig vid Skottlands arbetares trägna ihärdighet och enkla lefnadssätt. Ofta har han omtalat huru den gamla gumman, hos hvilken han först erhöll qvarter, strängt tillhöll sin hyresgäst att alltid vara hemma så snart arbetet slutat, att hålla sig hemma om söndagarne, sedan han bevistat gudstjensterna, och lära sig läsa engelska uti biblen, hvarmed hon ej dröjde att förse honom. Likaledes yttrade han sig ofta med den största liflighet om den utmärkta godhet som visades honom i Skottland, på de ställen der han haft arbeten under längre tid. Synnerligast omnämnde han i detta fall en M:r Rose, en landtbrukare i grannskapet af staden Tain, hvilken efter slutadt sommararbete frågade honom hvar han ämnade tillbringa vintern. — I Edinburg. svarades, ör att der gå i skola och vinna kunskaper. — Nej! sade M:r Rose, eEdinburg är icke en passande stad för en ung man att tillbringa vintern utan tillsyn. Ni skall gå i skola hos vår skolmästare i Tain, en värdig man, som skall helt och hållat ätaga sig er! — Och der underhöll han också ynglingen med nödiga matvaror, och lät liqvidera hans utgifter för bostad m. m., så att Johnson endast erhöll räkningarne sedan de voro qvitterade.