ALVINA. En slägtsägen af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 74.) Det var han som satt hela natten på det ställe der han trodde att hofjägmästarn blifvit offer. Derifrån gick han till sin lyckligare följeslagares bror, för att hos denne få hvila ut och göra sig bekant med de möjliga nya förhållandena på Ekeby. Med glädje hörde han att hofjägmästaren kommit med lifvet från sitt fall i djupet, att slagtingarna icke yppat Håkans tillgrepp af penningarna, troligtvis emedan hans far icke gjort fullt reda för sig, och emedan de icke kännt verkliga summan, och ändå påträffat mycket penningar, långt mera än de väntat. Med stor glädje hade han hört att hans brors enka åter inköpt fädernegodset, och henne ville han gerna uppsöka, isynnerhet då han hörde huru god hon var mot hela verlden, men han blygdes för sitt trasiga och vilda utseende. Nar han satt vid skiljovägen i tvekan och bekymmer deröfver, kom först notarien, underrättade sig om hans om