Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1854, sida 2

stanna i sällskap med en sådan karl och asflägsnade sig. Det dröjde icke länge förr än bjellror klingade på gården, både doktorn och notarien reste sin väg sedan de märkt att deras bedrägerier slagit så illa ut. De kommo aldrig mera till Stora Ekeby. — Förlåt mig, mina damer, sade Håkan, jag skall snart förklara er alltsammans, och J skolen då tacka mig att jag affärdat dessa begge charlataner. Den unge Alexander och Alvina sutto på något afstånd från hvarandra, han betraktade henne med oförstäld beundran, hennes ögonlock voro väl sänkta, men det påstås att qvinnan vid vissa tillfällen kan se utan att öppna ögonen. De främmande flickorna funno att någonting var å färde inom familjen, som icke tålte obeböriga vittnen, de togo derföre afsked och aflägsnade sig. — Nu äro vi ensamma, nu kan jag förklara er allt, sade Håkan. Håkan berättade nu med nedslagen blick och sorgsen röst om sin ungdoms fula äfventyr, hvaraf läsaren sett begynnelsen i det föregående. Han hade trott sig vara hofjägmästarns mördare, och ständigt lidit af de grufligaste samvetsqval. När han kom till London var