honom sin rodnande dotter, som nu tyckte att hon sått vingrr under sötterna, så lätt kände hon sig, och räckte sin unga slägtinge sin hand. Till fruntimmerna på Stora Ekeby hade kommit ett rykte öfver sjön, om en ung vacker landtmätare, som varit på orten i sommar och öfverallt vunnit folkets välvilja genom sin vänlighet och välgörenhet. Mor Lena i Svartuna hade nyss varit på Ekeby och talat om honom, och kallat honom engeln på andra sidan inför Alvina, som redan börjat ana att det var hennes egen engel. Alvina hade aldrig känt en mjukare och tilllika trosastare hand, tyckte hon. De bytte en enda bliek, men i denna blick kystes två menniskovänliga själar. Under den något långa och omständliga helsningen emellan fru Ulrika, Anna och de öfriga å ena sidan och unga fendrik Alexander å andra, hviskade doktorn i mamsell Sophias öra att han hastigt blifvit illamående, och ämnade aflägsna sig, men den f. d. blinde baron Håkan grep, honom hårdt i armen och hviskade : — Nu slipper ni operera mig, ty jag ser allting klart, och klarare än ni sjelf, bedragare! — Det är mina piller, som så lyckligt hjelpt