Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1854, sida 1

skulle vara pittoreskt att se en liten tår i dessa mörka ögonfransar! En tär af vällust! I detsamma öppnades dubbeldörrarna längst bort ned i salen, alla porträtterna kastade sina blickar på den inträdande, den blinde (så märkvärdigt!) såg honom först och reste sig något ur sin lutande ställning; det var en högvuxen yngling, i en enkel uniformsrock, med ädla, öppna anletsdrag, och i synnerhet stora, klara mörkblå ögon och ljust hår. Vid hans hastiga steg, som genast bemärktes som en främmandes, sågo alla upp, utom Alvina, som var i en helt annan verld, med sina tankar, d. v. s. i morgonrodnadens skyar ofvan tallskogen, der hon ännu såg engelns ansigte. Han helsade, det blef en liten rörelse i kretsen, hans utseende var så utmärkt, så ridderligt förnämt, att man makade på stolarna, liksom för att bilda en front framför honom. Han var på en gång blyg och djerf i sitt sätt, förlägen och tjusande, lugn och dock en smula orolig, han såg med förundran på de församlade, under det hans blickar flögo pröfvande emellan doktorns långa och notariens breda ansigten. — Jag ber om förlåtelse! mina damer, sade han, jag väntade icke att här blifva emottagen af någon annan än herr baron!