Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1854, sida 2

VY GdGrnAULTLTT 117189911017G, AVR 4801—1 Offas 89111 ER marodör och erhåller såsom sådan 100 prygel. Hvem deremot öfverbringar en lefvande Ryss, bekommer 10 piaster. C. 1. C. har berättelser från Widdin al d. 11, enligt hvilka förposterna af ryska observationskorpsens framför Kalafat venstra flyI gel d. 9 kommit i handgemang med en turkisk rekognosceringskorps af 500 man. Denna strid var i början förbunden med stor förlust för Ryssarne. Men när ryska förposterna concentrerade sig och drogo till sig förstärkningar, blefvo Turkarne slagne och förföljde till grannskapet af Kalafats förskansningar. Wienerbladen upprepa, att Ryssarne tagit och förstört några af de skansar, som Turkar ne anlagt ofvanför Matschin och hvilka generade ryska slotiljen i dess fart på floden. Ryssarne kommenderades af general Engelhardt sjels. Striden varade 5 timmar. Ryssarne drogo sig tillbaka, sedan deras förehafvande lyckats, och ryska flotiljen koncentrerade sig vid Braila. Från Salonichi skrifves under d. 6 dennes, att Artas citadell försvaras af 2000 Albanesare och att turkiska trupperna återstält förbindelI sen emellan Årtu och Prevesa, så att Artas fästning nu är rikligen försedd med ammuniI tion och proviant. I Volo ligga krigsångare under engelsk, fransk och österrikisk flagg. Hassan Bej har med 500 Albanesare intraflat i Janina. I denna stad stå Turkarne val förI skansade och skola godt uthålla ett anfall af insurgenterna. Ett försök af dessa att bemäktiga den af blott 300 Turkar försvarade fästningen Sassasull har totalt misslyckats. I Montenegro och på dess gränser herrskar åter lugn. Turkiska trupperna, som stodo tätt vid gränsen, hafva åter dragit sig tillbaka på något afstånd. Bland de fattigare Montenegrinerna utdelas ryska gåfvor i pengar och säd. Från Grekland räcka notiserna till d. 9. De förmäla öfverensstämmande, att insurrektionen i Södra Albanien ej vunnit någon utsträckning. Pinduspassen äro i Grekernas våld. I Grekland har insurrektionen framkallat en rörelse, som blir allt betänkligare och vidsträcktare. Turkiska gesandten har förklarat, att det för bevarandet af grannsämjan emellan Turkiet och Grekland vore önskvärdt, om grekiska regeringen tar den turkiska protesten i öfvervägande och uppträder energiskt emot de greker, som understödja insurgenterna, och bekampar sanatismen. I flera grekiska städer hafva bildat sig komiter för att utrusta de frivilliga som gå att deltaga i upproret i Epirus och Thessalien. På Candia hafva äfven tillstymmelser till oroligheter försports. J. de Constantinople förmäler, att grekiska regeringen i sitt svar på Turkiets protest skall yttra sitt ogillande af agitationen i Grekland, men dermed, tillägger det halfofficiella bladet, åtnöjer sig icke den höga Porten. Den anser denna agitation innebära en kränkning af dess gebit och kommer att oförtöfvadt tillgripa de tvångsåtgärder, hvartill den är fullt berättigad. Abd-el-Kader har skänkt turkiska regeringen 6000 piaster till bestridandet af krigskostnaderna. I Wien hafva underrättelser landvägen inträffat från Konstantinopel af d. 9 dennes. Deras väsentliga innehåll angifves af telegrafen i korthet som följer: Stipulationerna i traktaten emellan vestra makterna och Turkiet, rörande hvilken underhandlingarne bedrifvas med mycken lislighet, äro följande: Porten skall blott med de vestra makternas samtycke sluta fred med Ryssland. Vidare skall den nesliga kapitationsafgift ), som erlägges af de kristne, skall afskaffas och rättighet förunnas dem att vittna inför domstolarne att förvärfva och besitta fast egendom äfvensom att bekläda statens embeten. Dessa stipulationer äro alla förut bekanta, så att dessa underrättelser alltså endast innehålla ytterligare bekräftelse å hvad man redan visste. Turkarne af gamla skolan berättas emellertid vara högligen emot alla eftergifter till de kristnes fördel. De sätta allt i rörelse, heter det, för att erhålla en fetva emot dessas emancipation. Lyckas dem detta, äro underhandlingarne i denna punkt att anse som strandade. Ryktesvis berättas, att åt sultanen öfverlåtits att förfoga öfver de engelska och franska hjelptrupperna och att en expedition förbere