Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1854, sida 2

Detta är såsom bekant, äfven fallet med Finland, och har redan redogjorts för de der vidtagna åtgärder och anstalter. TF rån Reval skrifves under d. 7, att till kusternas försvar väntades 27,000 infanteri och kavalleri och alla fästningsverken sättas på sullkomlig krigsfot. Redden är åter belagd med drisis, så att intet fartyg för ögonhlicket kan komma in, men vid första nordanvind troddes istäcket åter skola brytas och sjöfarten taga sin början. Från Hamburg telegraferas under den 20 till Köpenhamn: i Reval flykta inrånarne ur staden af fruktan för ett bombardemang. Utförseln af guld från Ryssland har blifvit förbjuden. ÖSTERRIKE. Enligt B. H. skola alla för ögonblicket permitterade österrikiska officerare hafva fått order att inställa sig vid sina respektiva regementer. ITALIEN. Prins Lucien Bonaparte har ankommit till Turin. En tysk tidning påstår, att Wienerkabinettet af det franska erhållit lugnande förklaringar öfver ändamålet med prinseus resa. I sammanhang härmed fortäljes, att franska regeringen lofvat den österrikiska att använda allt sitt inflytande i Sardinien för att förmå denna makt att medverka till lugnets upprätthållande i norra Italien. Det är alls icke otroligt att Franska regeringen gifvit dessa förklaringar och löften, men då har det skett i den beräkning att vinna Österrike för alliansen emot Ryssland. Slår denna beräkning fel, såsom den synes göra, torde äfven Frankrike antaga en helt annan politik i Italien. TURKIET. Sultanen väntades i Schumla d. 15 April och liktidigt skall profetens fana planteras derstädes. Från Schumla far sultanen till Widdin. C. Z. C. har underrättelser från Krajova af d. 10, enligt hvilka ryska observationskorpsen framför Kalafat delades i 4 afdelningar, som förlades i besastade läger. Wanderer har en skrifvelse från Krajova af d. 8 som bestyrker, att de tillbakagående rörelser, som företagits af ryska observationskorpsen vid Kalafat, foranledts af brist på proviant och foder jemte de osunda utdunstningarne i nejden kring Csitate. Sina positioner sramför Kalafat tänka Ryssarne ingalunda uppgisva. Berättelser från Bukarest af d. 7 0. 1. CC. innehålla några detaljer om drabbningen d. 4 vid Kalarasch. Turkarne hade för afsigt, att bemäktiga sig den väl belägna öfvergångspunkten midtemot Silistria, hvarest befinner sig ett af Ryssarne befästadt brohufvud och sedan slå en bro öfver floden. Bakom de turkiska strandbatterierna stod äfven ett fullständigt broekipage i beredskap. Den omständigheten, att de farkoster, hvilka fört turkiska trupperna från Silistria till Kalarasch, under striden stannade vid ryska stranden och icke vände tillbaka för att tillföra Turkarne förstärkningar, är det att tillskrifva, att Turkarne måste anträda återtåget, när de varseblefvo, att de ryska trupper, som stodo i striden, drogo till sig friska krafter. Turkarne kämpade med stor tapperhet. De hade, sedan striden varat en timme, redan tagit en rysk skans, hvilken de sedan försvarade öfver 3:ne timmar. Då kampen, med få undantag, fördes man emot man, gafs det flera stickoch huggän skottsår. Ryssarne tillsångatogo en afdelning af 24 egyptiska soldater, hvilka till följe af ett flankangrepp af Kosackerna afskuros från hufvudstyrkan. Efter drabbningen funnos flera ryska lik, på hvilka hufvuden eller öronen voro asskurna. Turkarne hade släpat sina flesta döde till Silistria, dock funnos cirka 80 på valplatsen. Enligt hvad föregående berättelse gifver vid handen bibehåller sig bland Turkarne den barbariska seden att afskära hufvud och öron på deras fallna fiender, oaktadt alla Omer Paschas bemödanden att utrota densamma. I afseende på dessa berömvärda bemödanden af den tur