Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1854, sida 2

Sterlella artIikläar Taålsonmerä, maste Hal gilla raisonnementerna. är alltför påtagligt, att vi (P.T.) dermed skulle behöfva vidare uppehålla oss. Vi bedja våra läsare om ursäkt, att vi måste något utförligt genomgå dessa P.T:s motskäl, och således egna denna tidning en större uppmärksamhet än den kan anses förtjena; men så klen och dålig den är, så är P.T. den ende tidning, som äger någon slags officiell egenskap, och under sådana förhållanden måste den, i kritiska tider som de närvarande, erhålla åtminstone så mycken betydelse, att den bevärdigas med en nödig tillrättavisning. Hvad således första punkten angår, att P.T. innehållit minst tio egna artiklar, som uttryckt anti-ryska sympathier, så bestrida vi på det bestämdaste denna uppgift, till dess vi erhålla bevis. Vi hafva temligen noga, under ett och annat år, följt vår kära P.T., och vi uppmana dess red., att till en början nämna oss en enda sådan uppsats, mn.b. i de fall, då det ej varit fråga om kreditiver till försvarsverket. Då P.T. påstår sig, vid reproducerandet af artikeln ur Journal de S:t Petersburg hafva uttryckligen i sin ingress sagt artikeln vara ett försök af ryska regeringen, så är detta en osanning. P. T. ingress lydde ordagrannt: Journal de S:t Petersbourg för den 16 Febr. innehåller följande försök att ådagalägga, det ryska regeringen ännu vid den tiden saknade direkta underrättelser om Englands och Frankrikes afsigt med att låta sina flottor inlöpa i Svarta hafvet. Här förekommer ej ett ord om att artikeln är af ryska regeringen, hvilket P.T. påstår sig hafva uttryckligen sagt. — Men denna ingress är dessutom origtig, ty den ifrågavarande artikeln har, såsom vi redan yttrat, till hufvudsakligt syfte, att rättfärdiga attacken mot Sinope, och att på grund deraf ogilla och uttrycka sin förvåning öfver huru denna attack kunnat föranleda den Engelskt-fransyska slottans insegling i Svarta hafvet. Då Post-Tidn. påstår att detta ingalunda är artikelns innehåll, och att H. T., som yttrat detta, visar sig ej hafva rätt genomläst den artikel hvaröfver ehan väsnas, så skola vi på engång bevisa sanningen af vårt påstående och med detsamma blotta halten af P.T:s hala, i samma anda som sjelfva artikeln affattade, h. e. äkta ryskministeriella ingress. Journ. de St. Petersburgs artikel börjar med att uttrycka sin Ådjupa förvåning öfver lord Clarendons bekanta depesch till Englands minister i Petersburg, Seymour, med underrättelsen om Frankrikes och Englands beslut att låta sina flottor inlöpa i svarta hafvet. Särdeles är man förvånad öfver att denna not redan blifvit uppläst i parlamentet och gjort sin rund kring Europa, innan den ännu blifvit ryska kabinettet meddelad. Vidare anses det vara minst sagt motsägande, då en handling, hvari det uttryckligen heter: det är nödvändigt att intet missförstånd äger rum mellan H. M:ts (Englands) kabinett och petersburgerkabinettet, blifvit skickad till Englands minister, med uppdrag att uppläåsa den, utan att något skriftligt meddelande blifvit afgifvet. Efter denna förberedelse kommer man till sjelfva hufvudsaken, besvarandet af de orden i depeschen, hvari ryska regeringen varnas mot en tilldragelse sådan som affären vid Sinope, dervid den ryska tidningen yttrar: Den 27 Oktober, d. v. s. den 15 enligt vår stil, hade, så vidt vi kände, kriget ännu icke utbrutit mellan oss och turkiska regeringen. Vi visste blott knapphändigt att det blifvit oss förklaradt. Engelska regeringen sjelf kunde icke veta mera derom. Det var då svårt för densamma att förutse alla eventualiteterna. Om det är sannt, att vid denna tid Englands minister har muntligen uttryckt sin regerings assigt alt beskydda turkiska området mot hvarje anfall till sjös. har kejserliga regeringen, vid den ställning sakerna då visade, måst hysa den uppfattning, att frågan afsåg en landpunkts. sådan som t. ex. Varnas eller Batums angripande, med afsigt att intaga den och permanent der förskansa sig, vare sig såsom bas för vidare operationer eller för provianteringsvägs beredande. Något dylikt är icke tillämpligt på Sinope. Dess hamn har icke å la regle blifvit belägrad, man har icke der land satt trupper, man har icke befästat sig der. Man har endast angripit en eskader, utgången från Bosphoren i fiendtlig afsigt, för att till våra egna kuster föra vapen, trupper och krigsförråd. men hvilka icke hade sin station i Sinope, och der blott sökte ett ögonblickligt skydd mot stormarne. Utgöra dessa ord något annat än ett försök att visa obefogenheten af de engelskt-fransyska protesterne mot slaget vid Sinope, hvilka pro-tester just ligga i den depesch från lord Clarendon till Sir Seymour, som Journal de St. Petersburg här besvarar? — Vi undra då hvilkendera af oss, Post-Tidn. eller Hand. Tidn. det