tikeln? — Och jemför nu med detta innehäl Posttidningens ingress, mot hvilken vi för öf rigt icke gjort någon erinran, förrän vi blisvi drifna dertill. Vi komma nu till den der opartiskheten hvaraf Posttidningen velat så mycket berömma sig. Det är just denna vi tagit oss friheten i frågasätta, då vi antydt att P.T. redigerat sina utländska underrättelser i rysk anda och efter de ryska bulletinerna, hvilkas halt är känd sedan, långa tider tillbaka, under det den ofta vid de underrättelser, som meddelas från andra sidan, påpekar hurusom deri säkert ligger en öfverdrist. Då emellertid P.T. förnekar detta, skola vi ej undandraga oss att bevisa hvad vi sagt. Vi behöfva blott anmärka några få exempel: Så berättar P.T. den 7 Jan. d. å., efter en känd rysksinnad preussisk tidning, för att gif va ett begrepp om Rysslands makt, att kejsar Nikolai, efter armeens mobilisering, skulle få under vapen 2,226,000 man med 1000 kanoner i 125 batterier, hvarjemte det berättas hurusom en kejserlig proklamation väntades till alla ryska guvernementer (guvernörer?) med de största loford för den patriotism de visat. Allt detta framställes af P.T. med den bästa min i verlden, utan ens ett frågeeller utropningstecken. Deremot beledsagas kort derefter (P.T. d. 16 Jan.) den långt mindre öfverdrifna uppgiften, att 300,000 muselmän stå under vapen, med både utropningsoch frågetecken (!2:). Synnerligast göra sig dock P.T:s sympathier gällande, då det rörer ryska vapnens framgång. Så anlör P.T. den 18 Jan., utan att gifva nägot tecken till tvifvel, depescher från Furst Woronzosl, att Turkarne i striderna vid Achalzik och Bosch-Kadyk-L,ara förlorat öfver 12,000 man i döda, sårade och marodörer, utan att räkna miliserna hvilka återvändt hem. De i dessa bataljer slagna turkiska armeer utgjorde 28,000 man reguliert infanteri, 7000 reg. kavalleri och 17,000 miliser. Dessa ryska underrättelser meddelas, utan anmärkning; deremot beledsagas en underrättelse från Malta, att turkarne segrat, dermed: notisen tarfvar högligen bekräftelse. — En annan gång heter det om en notis, att Turkarne hade 70,000 man vid Kars: i brefskrifvarens uppgifter ligger uppenbarligen öfverdrift, hvaremot det utan reservation berättas och kursiveras, att Ryssarne intagit Batum. — Något sednare yttrar P.T.: ryktet om Ryssarnes misslyckade infall (i nejden kring Kalafat) upprepas ihärdigt af brittiska tidningar, men har hiltills icke bekråftat sig. (Märk väl: så snart det gälde att Ryssarne skulle ha misslyckats, så var P.T. genast färdig att påpeka: rygtet har ej bekräftat sig — oaktadt uppgiften upprepas i brittiska tidningark.) Månne man behöfver anföra flera exempel, för att ådagalägga skrymteriet i denna sjeltprisade opartiskhet, som resererar allt, alldrahelst utan tillägg om hvad bladets red. tycker eller kannstöper, utan alla pekstickor för läsaren? Efter någon tid begynnte tonen i P.T. taga en annan vänning. Först kom underrättelsen att 16,000 Ryssar inmarcherat i Finland från Petersburg och skulle förläggas utåt finska kusten ända uppåt Torneå, och A.B., som ej med nog värma omfattade detta rykte, hvaraf man sedermera ej hört ett ord, beskylldes för att ej vara svenskt, att vilja insöfva sina läsare så djupt som möjligt i säkerhetens sömn, hvarjemte det sedermera yttras huru hr Bergstedts beteende i denna fråga blir för hvarje dag alltmera mystiskt och besynnerligt; hurusom han tror sig kunna få vara huru lättsinnig och oförskämd som helst, o. 8. v. — P.T:s notis om Ryssarnes inryckande i Finland uppåt Torneå meddelades den i3 Febr, och samma dag är den Kgl. M:ts skrifvelse om ett särskilt kreditiv daterad, som sedermera utkom i P.T. den 15. Också uttrycker P.T. särskilt sin förbittring mot A.B., som upptagit ryktet till vederläggning just på den dagen, K. M:t af rikets ständer äskar ett särskilt kreditiv. I samma stund är äfven andan i P.T:s underrättelser från krigsskådeplatsen helt förändrad. En tid efteråt, sedan allt var beviljadt, begynnte P.T., såsom vi sett, meddela ledande uppsatser ur ministeriella ryska tidningar, utan all reservation. Under sådana förhållanden, hemställa vi till hvarje opartisk läsare, om vi yttrat oss för hårdt, då det blott sades: 44. — eö1 oo oc nrW D