Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1854, sida 2

påstod att blotta förskräckelsen verkat. medan doktorn yrkade endast sina pillers förtjenst, under det de öfriga erkände att pillerna kanske förberedt, men att skrämseln ändå, enligt Annas yttrande gjort susen. II Kapitlet. Den blinde. Ändtligen ledsnade Sophia vid kammarluften och blef synlig bland de öfriga, som alltid om qvällarne voro samlade på gården under den stora linden. En afton, när de sutto derstädes och ännu tvistade om pillerna och skrämskottet, nalkades en fattig vandrare i allen. Man såg genast att det var en blind gubbe, han leddes vid handen af en liten flicka och trefvade sjelf framför sig med en käpp, såsom sådana olyckliga bruka. Han stannade ödmjukt vid grinden, men fru Ulrika, som alltid var vänlig mot alla fattiga, ropade genast åt honom att stiga fram. Han lydde anmaningen. Den blinde darrade, lutade mycket framåt, ansigtet var blekt och aftärdt, han hade nästan intet, eller också mycket kortklippt hår och var särdeles slät om hakan. . För öfrigt var han temmeligen