Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1854, sida 2

J Iondonertidningarne af d. 13 innehålla utförliga beskrisningar öfver afgången af första divisionen af Östersjöflottan. Denna flotta kommer, när den blir fullständigt samlad, att bestå af 44 fartyg med mera än 22,000 mans besättning, 2,200 kanoner och maskiner af öfver 16,000 hästars kraft. Af alla fartygen äI ro blott 6 utan ångkraft, nemligen amiral Corrys amiralskepp, Neptune 120 k., S:t George 120 k., Prince Begent 90 k., Boscaven 70 k., Monarch 84 k. och Cumberland 70, stolta fartyg af gamla skolan. Den d. 11 afgångna första divisionen utgör blott den svagare hälften af flottan; den räknar i det hela 18 fartyg med 10,160 man, 1,019 kanoner och maskiner af 8,170 hästars kraft. Af en telegrafdepesch från London af d. 15 i danska tidningarne inhemtas, att amiral Corry denna dag fått order att med andra divisionen afgå och vid Winga stöta till Napiers division. Såsom reserv till slottornas förstärkning återstå efter hela österSjöslottans afgång ännu 30 skepp af första rangen, hvilka genast kunna göras segelfärdiga. En pariserkorrespondent i LIndep. Belge sörmäler sig med egna ögon hafva sett ett bref från en respektabel person i London, i hvilket berättas såsom fullt tillförlitligt att Sir Charles Napier på resormklubben ingått ett vad på 2,000 om att totalt förstöra Cronstadt, I utan att förlora mera än en tredjedel af sin flotta. På en adress af municipalrådeti Portsmouth, hvari man med stor tillförsigt uttalade sig om de lysande resultater man väntade af kampen emot Europas allmänna siende, svarade imellert. Sir Ch. mycket modest, att man icke finge vänta sig allt för mycket af engelska flottan, då den fiende, som den går att bekämpa ej är en vanlig fiende, utan en välrustad motståndare. Han var öfvertygad, att hvarje man i flottan skulle göra sin pligt, men han varnade för alltför stora förväntningar. Allt hvad han kunde säga var att han af all Sin förmåga skulle sörja derför att bevara britI tiska flaggan från vanära. De begge tyska stormakternas hållning utgör ännu föremål för en mängd gissningar. I Paris väntade man icke något särdeles resultat af furst Hohenzollerns beskickning. Detsamma kan med ännu större skäl sägas om general Gröbens mission i London. Det i Wien d. 11 cirkulerande ryktet att oroligheter utbrutit i Serbien har imellertid befunnits vara ogrundadt. Detta är så till vida af vigt, att derigenom betagits Österrike en förevänning att besätta Serbien. Teckningen för franska lånet har den bästa fortgång. 200 millioner skola redan vara tecknade. Från Triest telegraseras under d. 15, att underrättelser anländt från Konstantinopel af d. 6. Denna dag befunno sig ännu de allierade flottorna i Beykosbugten. —I ett samtal emellan grekiska gesandten och konseljpresidenten, har denne gjort den förstnämnde hotande förebråelser för de skandalösa tilldragelserna i de till Grekland gränsande turkiska provinserna. — Egyptiska trupper ha beordrats till Candia. Enligt underrättelser (pr telegraf från Triest) från Atken (och alltså af ett misstänkt ursprung) af d. 9 dennes, har ett utfall af turkiska besättningen på Artas citadell tillbakaslagits afinsurgenterna, som eröfrat en fana. Ett annat utfall af Turkarne, hvilket sträckte sig ända till grekiska gebitet, afvisades af grekiska trupperna. — Äfven i Södra Albanien har upproret utbrutit. I Ofver Corsu hafva notiser inträffat af d. 7. Insurgenterne i Thessalien, hvilka samlade sig på högra stranden af Salombria vid lenischer, hafva lidit ett totalt nederlag. Öfverensstämmande berättelser förmäla, att upproret ej gör några framsteg och att de flesta berättelserna om insurgenternas segrar äro tagna ur dessas egna bulletiner.