Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1854, sida 2

öfver Miguelitiska flottan, hvarvid han icke lät saknas detaljskildringar, till hvilka amiralens stundom excentriska skick tillochmed under det starkaste slagttumlet lemnade ämnet. Han anförde hvilka förtjenster amiralen ådagalagt som underhandlare under syriska kriget med Mehemed Ali. Efter allt detta, menade lord P., kunde man sätta fullt förtroende till sir Charles Napier och antaga, att hans talang, att på förhand noga och från alla sidor beräkna hvad han hade att utföra, skall på ett lysande sätt läggas i dagen. Sir Charles Napier blandade äfven skämt i sitt svar. Den ädle lorden, sade han bland annat, har underhållit sällskapet genom några anspelningar på mina landtliga sysselsättningar och tillskrifvit mig den förtjensten att hafva bidragit något till förbättrande af Englands åkerbruk. Han har dock glömt det recept, hvilket jag rekommenderat honom såsom ett medel att tidigt på året bekomma friska lagrar. (Mycken munterhet.) Jag vill icke här åter uppgifva det, men det skall vara mig mycket angenämt, att meddela det de herrar, som för sakens skull torde vara sinnade att vända sig till mig. (Skratt.) Talaren tillbakavisade sedan i flera hänseenden det beröm man slösat på honom, tillvisade lyckan en väsendtlig andel i sina framgångar och yttrade det hoppet, att den ännu skulle vara honom gynnsam. Jag kan icke säga, anmärkte han, att vi hafva krig, ty vi hafva ännu fred, men det förekommer mig, att vi äro nära kriget, och måhända får jag tillfälle att förklara kriget, när jag kommer i Östersjön. (Bifall, skratt och ropen: Bravo, Charles!) Får jag tillfället, så hoppas jag med säkerhet, att det skall leda till ett lyckligt krig, ty jag kan med tillförsigt säga, att England aldrig skickat en så präktig flotta i sjön, som den, hvilken om några dagar går till Ostersjön. Derester sade amiralen den närvarande förste amiralitets-lorden Sir James Graham och flottans inspektor, Sir B. Walker några artigheter. Var ock eng. flottan, tillade han, den ryska till antalet af skepp underlägsen, så var den dock af den beskaffenhet, att den öfverallt skulle kunna bjuda äfven en öfverlägsen styrka spetsen och dervid skulle utan tvifvel hvarje matros och officer erinra sig Nelsons ord: England väntar af hvar och en att han gör sin pligt. Sir Charles Napier slöt med en uppmaning att dricka Sir James Grahams skål. Denne påminte om den krigsära Sir Charles Napier redan i det första årttondet af detta sekel inlagt och sramhäsde med mycket estertryck, att han icke blott alltid utmärkt sig genom djerfhet och tapperhet, utan äfven visat sig vara en klok och diskret befälhafvare. (Napiers fiender och afundsmän förevita honom i synnerhet ogrannlagenhet och lösmundthet.) Han besitter hans (Grahams) fullständiga förtroende; det har gladt honom att kunna för drottningen föreslå honom såsom öfverbefälhafvare och han är öfvertygad, att valet skall gillas af folket. Under sådana omständigheter kunde man så mycket mera räkna på företagets framgång, som flottan icke mera är bemannad med pressadt folk, utan med frivillige och kampens ändamål ligger klart för dagen, ty England kämpar icke under förevänningen att vilja föra krig till religionens ära, utan det vill skydda Europas oafhängighet, försäkra jemnvigten emellan makterna och tillbakavisa eröfringslystnaden och den oförsynta förstöringslusten inom sina behöriga skrankor. Kriget hoppas han skall blifva kort och skarpt och man tör räkna derpå, att kampen under Sir Charles Napiers ledning skall blifva asgörande. Sir William Molesvworth föreslog sista skälen, för turkiska sändebudet, med ett kort tal, i hvilket han skarpt gisslade ryska politiken och hänvisade slutligen på det rättas segerrika kraft i striden med det orätta. Vi hafva redan nämnt, att budgeten framlagts i underhuset af finansministern Gladstone. Under vanliga förhållanden hade man, med säkerhet kunnat påräkna ett öfverskott af 1.166.000