Rättegångsoch Polissaker. Ett grost öfvervålu förösvades den 2 dennes på aftonen uti handl. C. G. Rydgrens bostad i Östra Haga, då såvål Rydgren som dennes hustru blefvo illa misshandlade, flera fönsterrutor utslagne och hvarjehanda husgerådseffekter förstörde. För detta nidingsdåd stodo i Thorsdags inför polisens dombord tilltalade artilleristen vid 8:de batteriet N.O 80 Berg, orbetskarlarne C. J. Malmros och Johannes Jönsson. Handl. Rydgren, som tillfölje af misshandlingen en tid måst ligga till sängs, var vid ransakningen tillstädes och berättade om tilldragelsen, att då han den 27 Febr. varit sysselsatt uti sin salubod med läsningen af en tidning, bade Berg inkommit dit och frågat om Rydgren tyckte att öfverpoliskonstapeln Göthe uppfört sig bra vid poströfvaren Bengtssons gripande. Då Rydgren icke genast gaf något svar, hade Berg ånyo framställt samma fräga, hvarpå Rydgren svarat att Göthe förhållit sig väl. Ja så-, utbrast Berg, jog förstår, ni hålla tillsammans era stortjufvark. Häröfver blef Rydgren uppbragt, rappade på Berg och körde ut honom. Sedermera hörde Rydgren icke af Berg förrän den 2 Mars på aftonen, då Malmros och Jönsson, åtföljde af manspersonerne Brink och Lindgren, inkommo i boden och frågade efter Berg, som icke var der, men en stund derefter infann sig. Jönsson tillfrågade nu Rydgren hvarför han slagit Berg, hvilket Rydgren ansåg icke röra någon annan än dem båda. Men Jönsson nöjde sig icke med denna förklaring, utan öfverhopade Rydgren med otidigheter och gaf honom slutligen ett slag i hufvudet med ett bräde, hvarpå Malmros ryckte ned en inckanna från en hylla och måttade dermed åt Rydgrens hufvud, hvilket slag likväl i stället råkade fönstret, dervid flera rutor sprungo sönder. Då ljuset i detsamma släcktes, utbröt misshandlingen mot Rydgren i slag på slag, tills denne neddignade nästan sanslös på golfvet. Rydgrens hustru, som var närvarande, sökte väl att afstyra våldet, men erhöll sjelf ett slag af en sten, så att ena läppen blef klufven och en tand utslagen. Hon måste derför söka sin räddning uti det innanför boden varande rummet. Under tiden aflägsnade sig våldsverkarne, då Rydgren blodig och sönderslagen blef inburen i samma kammare. Bergs förklaring var, att han den 27 Febr. varit hos Rydgren för att betala en skuld, då han råkat i tvist med denne, hvarpå han blifvit slagen och utkörd af Rydgren; men bestred att han yttrat sig så om Göthe, som Rydgren uppgifvit, icke heller hade han kallat hvarken den ene eller andre för stortjus. Hvad tilldragelsen den 2 Mars beträffar, så var hans berättelse härom af samma halt som den, hvilken hans kamrater sedermera afgålvo. Huru makarne Rydgren blifvit misshandlade, inhemtas närmare af följande läkareattest: evid besigtning af C. G. Rydgren den 5 dennes befanns han hafva å högra hjessbenet ett sår ett tum långt genom hufvudskålen, hvarjemte såväl å den öfriga delen af hufvudet, som å venstra armen iakttogos flera blånader. Hans hustru befanns äfven hafva öfverläppen vid venstra munvinkeln klufven till ett halft tums längd, samt en tand utslagen, hvilket härmed intygas, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ af C. W. Hultgren, M. D. Götheborg den 6 Mars 1854. De tilltalade medgåfvo väl att de vid sagde tillfälle varit inne uti Rydgrens salubod, i afsigt att der taga sig en sup, som Rydgren erbjudit sig att bestå, så att allt groll mellan honom och Berg skulle vara förbi; men de hade icke, ehuru gräl straxt derefter uppstått, då ljuset släcktes och slag till höger och venster utdeltes, på något sätt deltagit häruti. Tvertom hade Jönsson när tumultet började af förskräckelse lupit sin kos, åtföljd af Lindgren, till en krog, der de andra kamraterna en stund derefter äfvenledes infunnit sig. Jönsson påstod sig denna afton ha varit så full, att han ännu icke visste huru han sedermera kommit till sin bostad, men han förmodade att han antingen sprungit hem eller blifvit buren dit. Af de i målet hörde vittnen upplystes att Malmros, Jönsson, Lindgren och Brinck nämnde dag mellan kl. 1—8 på aftonen inkommit i Rydgrens bod, der de begärt bränvin och tillika frågat efter Berg, som straxt derefter infunnit sig. Man hade då talat om att Berg några dagar förut fått blåa ögon af Rydgren, hvarvid denne yttrade, att han ville i förlikning härför med Berg, bestå bränvin åt dem öfver lag. Härmed förklarade sig Berg nöjd. Men Jönsson, som föregaf att Berg vore hans bror, uppträdde liksom dennes målsman och sade sig icke vara belåten med denna uppgörelse, utan hotade Rydgren med knytnäfven, kallade honom bof och skurk, hvarpå han tilldelade Rydgren ett slag i hufvudet. Malmros kastade derefter en thekanna mot Rydgren, men råkade i stället fönsterbågen, då flera rutor krossades. Sedan ljuset blifvit släckt, 2 3