— — ———— (Insåndt.) Gråt icke!) (Tillegnadt hr C. E. v. S. vid hans unga makas död.) Gråt ej. sast hennes ömma hjerta, Som klappat förr mot ditt. är kallt! Bär med den vises lugn din smärta, Fast du förlorat har vitt Lallt; Ditt allt? o nej! Se himlen blickar Så mildt som förr och se din 680n, Se! hennes bild honom skickar Dig hennes hälsning ofvanfrån! Gråt icke, fast från dig, från jorden Din älskade så tidigt gick, Gläds! redan Åhär en engel vorden Till englarne hon svinga fick. Var glad, ty sjelf hon ler derofvan — En stjerna i en högre sfår, Gläds! Han som gaf dig gudagåfvan Dig henne en gång återger! Gråt icke! Se med hoppets öga Hur herrlig och förklarad hon Bland glädjens englar i det höga Nu ler, i ljusets region, Se! leende Cheruber svinga Kring henne — dagen evigt lång, Se! strålande Serafer klinga För henne der sin jubelsång! Gråt ej! hör, himlens orgel brusar I tempelhvalfven — fjerran hän, Hör! salighetens vårvind susar Sin kärlekssång bland Edens trän; Hör! alla himlens englar sjunga Sin glädjesång till Jehovah — Hör! helgonen, hör Åhenne sjunga Sitt jublande — haleluja! — ) Förs:n till detta sorgeqväde är bonden Johannes Olsson i Bråna, Jerns socken å Dalsland.