Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1854, sida 2

till Wien ett utkast till fredspreleminärer och erbjudit sig att utrymma Donaufurstendömena, när dessa preliminärer blifvit antagna. Wienerkonferensen (hvilken ännu synes existera) fann imellertid vilkoren oantagliga, då de nu gjorda eftergifter icke innefattade allt, hvad som innehölls i det sista förlaget och den engelska kuriren kapten Blackwood, som blifvit uppehållen 2 dagar i Wien, afreste derefter till St. Petersburg med de vestra makternas ultimatissimum. Somliga påstå, att Österrike äfven underskrifvit detta dokument, ett påstående som dock icke förtjenar mycken tilltro. Den tyska kejsarstaten torde på sin höjd hafva yttrat sitt bifall till detsamma. Ett hopp säges dock ännu återstå vännerna af freden till hvarje pris. Turkiet måste, om och ogerna, gå in på de vestra makternas fordringar till förmån för dess kristne undersåter. Dessa fordringar förutsätta långt större eftergifter från Portens sida, än de som äskades af furst Menischikoss. Såsom man finner af lord Clarendons förklaring i öfverhuset har åtminstone en af dessa fordringar redan beviljats. När en traktat afslutats om de af Turkiet medgifna förbättringarne i de kristnes ställning och Österrike och möjligen äfven Preussen undertecknat den, vill Österrike, mena några, förelägga Ryssland den och föreslå en kongress för att afgöra hela striden. Skulle Ryssland gå in härpå, men Frankrike och förnämligast England vägra detta, skulle Österrike hafva ernått en friare ställning gent emot de vestra makterna. Detta är den sista möjligheten till en fredlig lösning, som fredens vänner varseblifva. Det är dock i sanning icke mycket bevändt med denna utsigt, ty å båda sidor har man redan gått för långt för att kunna gå tillbaka, utan att pröfva vapenlyckan. Enligt Pariserbladet Patrie hafva grekerna i Konstantinopel på patriarkens uppmaning assattat en adress för att protestera emot upproret i Epirus och försäkra sultanen om deras tillgifvenhet. (Enligt andra underrättelser skola dock underskrifterna under denna adress vara fåtaliga i förhållande till antalet af Konstatinopels grekiska befolkning). Hufvudstadens Greker skola vidare hafva erbjudet sig att organisera en korps af 500 man att sändas antingen emot Ryssarne eller insurgenterna. I Salonichi har den grekiska erkebiskopen likaledes uttalat sig emot upproret, och i trots af de många utströdda proklamationerna från de upproriske Epiroterna, har lugnet i Macedonien hittills icke störts, då man undantager några obetydlida opinions-yttringar emot erkebiskopen. Deremot skrifves från Athen under den 27 Febr., att enthusiasmen tilltager hvarje dag i konungariket Grekland. Konung Ottos gemål säges i synnerhet vara gynnsamt stamd för denna rörelse. Enligt notiser från Malta af den 5 dennes skola de dit anlända första afdelningarne af engelska hjelptrupperna tillika med 3 regementer från Gibraltar och 3 regementer från Malta befordras till Konstantinopel, der samtlige dessa trupper skola vara samlade den 15 April.