Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1854, sida 2

för någon tid om jag skaffade er det der allt, för kanske hundra riksdaler. — Det vore icke så oäfvet. Men hur skulle det gå till? — Det skall ni få höra om ni låter mig stanna qvar här några dagar så länge. Bonden hade blifvit nyfiken och gick in på astalet tillsvidare. Vandraren förklarade nu för bonden, att begge gårdarna förr tillhört Stora Ekeby och att egaren tillåtit den dåvarande brukaren på grannens gård att taga upp en sträcka nyodling, som egentligen tillhörde Nilses hemmans mark, men att då flera år derefter begge gårdarna sålts åt olika personer, hade hvar och en fått allt som det stod, utan att någon karta blifvit uppvisad, såsom det ofta hände den tiden. Ekeby-herrn hade mycket väl vetat deraf; men han hade velat gynna den som köpte granngården, emedan den kunde betala bättre. Begärde nu Nils skifte och kunde få fram kartan ur landtmäteri-kontoret, så skulle han säkert bli egare af hela det borttagna stycket, så mycket mera, som vandraren bestämt visste att en sådan fanns. Vandraren fick stanna qvar, han kunde duga som vittne tänkte bonden, som hörde sig om efter landtmätare. En sådan arbetade helt nära i trakten, skaffade karta, skickade ett bi